Att mäklarnas lyxluncher riskerar bli färre får inte stå i vägen för en nedläggning av PPM-sparandet.
Nu har en vecka gått sedan den tidigare näringsministern Leif Pagrotskys utspel om att skrota PPM-delen av pensionsystemet.
Reaktionerna är entydiga. Ingen av dem som sedan hörts i debatten tror att svenska folket vill fortsätta spela roulette med sina besparingar. Samtidigt är den nu uppblossande diskussionen en illustration till politikens inbyggda tröghet.
Pensionsöverenskommelsen över blockgränsen om bland annat PPM-systsmet kritiserades hårt på flera av 90-talets socialdemokratiska kongresser. Locket lades på ett rådslag där huvuddelen av 15 000 socialdemokrater som deltog sa nej till kompromissen.
Redan för tolv år sedan menade Pagrotsky att pensionsspararna skulle tjäna på att låta en apa göra placeringarna. En utredning som LO kom med häromåret slog larm om att en industriarbetare bara skulle få hälften av sin lön i pension. En översyn av pensionssystemet är därför nödvändig, menade Håkan Juholt, men han buades ut av borgerliga ledarsidor och blev kortvarig som partiordförande.
Skrota PPM-systemet var ett krav som landets pensionärsorganisationer över alla partigränser kunde enas om förra året, men det fick aldrig något ordentligt genomslag. Trots denna massiva tvekan och hårda kritik har inte så mycket hänt. Skälet till det stavas pensionsarbetsgruppen, som ibland respektlöst kallas ”hemliga gruppen” eller ”väktarrådet”.
Där sitter företrädare för de fem partier som på 90-talet stod bakom den omstridda pensionskompromissen. Denna får inte ändras om inte alla fem partierna är ense. Det är de sällan.
Hanteringen är därför en skandal. Inga andra stora, för medborgarna avgörande frågor avhandlas i hemliga rum, utan det förs en öppen debatt där olika alternativa vägs mot varandra. Smusslandet ger socialförsäkringsminister Ulf Kristersson en chans att förhala frågan.
I offentligheten påstår han att ”rejäla förändringar” kan komma. Samtidigt får PPM inte skrotas. I stället vill han låta utreda vad alla redan vet – att det blir orimliga skillnader i pensionsutfall mellan likvärdiga individer och att försvinnande få väljer att aktivt placera sina besparingar i några av de 807 fonderna. Man kan ana att självklara förändringar fördröjs av omtanke om fondbolagens lönsamhet.
SACO:s ordförande Göran Arrius föreslog förra året att högern accepterar att PPM läggs ner, mot att socialdemokraterna köper en gradvis höjning av pensionsåldern.
En sådan kompromiss är vettig. Den skulle något minska antalet lyxluncher bland mäklarna kring Stureplan, men skapa ett robustare pensionssystem.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
