»Våldtäktsbrott bör aldrig preskriberas«

Våldtäkt Våldtäkt är ett symptom på att något är fel med både samhället och mansrollen. Landets politiker måste nu ta denna varböld på samhällskroppen på allvar och helt avskaffa preskriptionstiden för våldtäktsbrott, skriver Patrice Soares, ledamot i styrelsen för Lunds kvinnojourer.

Vi har det senaste året kunnat läsa allt mer om festivalvåldtäkter, färjevåldtäkter, facebookvåldtäkter och överfallsvåldtäkter, dickpics, killar som tafsar, sexuella ofredande på nätet samt andra sexualbrott.

Detta brott är symptom på att något är fel i samhället, dels med mansrollen, mäns syn på makt och synen på manlig sexualitet. I all denna fasansfullhet får vi dock inte glömma att den överväldigande andelen sexualbrott som sker inom hemmets fyra väggar av en bekant till offret.

Många kvinnor kan därför varken känna sig trygga i det offentliga rummet eller i »hemmets lugna vrå«. Denna varböld på samhällskroppen måste börja adresseras på allvar, inte minsta av landet politiker med huvudansvaret för hur lagar utformas och resurser fördelas.

Enligt Brottsförebyggande rådet (Brå) anmäls ca 20 procent av alla sexualbrott. 2016 gjordes enligt Brå ca 20 300 anmälningar om sexualbrott. Av dess var drygt 6700 anmälningar om våldtäkt. Vilket skulle betyda att drygt 100 000 sexualbrott begås varje år och av dessa är ca 33 000 våldtäkter.

Av de dryga 6700 anmälningar om våldtäkt som gjordes 2016 lagfördes 171 personer det vill säga ca 2 procent av alla anmälningar. Eller en halv promille av antalet beräknade våldtäkter. Detta är ett kapitalt misslyckande för både polisen och rättsväsendet, men också för samhället i stort. För att inte tala om sorg det innebär för de utsatta kvinnor som inte får någon upprättelse.

Av de dryga 6700 anmälningar om våldtäkt som gjordes 2016 lagfördes 171 personer det vill säga ca 2 procent av alla anmälningar.

Den senaste tiden har vi hört att hört att polisen nedprioriterar våldtäktsbrott och andra sexualbrott till förmån för andra grova våldsbrott som gängkriminalitet och mord.

Detta är oacceptabelt, det tycker nog de flesta svenskar. Sexualbrott får helt enkelt inte läggas på hög.

Utredningarna om sexualbrott måste därför beivras oftare och bli bättre så att färre utredningar läggs ned och fler fall kan leda till fällande domar. Detta i sig kommer nog också öka anmälningsbenägenheten.

Polisen måste börja prioritera sexualbrotten och ökade resurser måste vigas speciellt för utredning av sexualbrott.

Här har Rikspolisstyrelsen ett särskilt ansvar för att skicka ut direktiv ut i polisorganisationen att sexualbrott ska prioriteras. Men också regeringen har ett ansvar för vilka signaler man skickar ut till polisledningen.

Ökade resurser till sexualbrottsutredningar och nya prioriteringar är den ena delen som måste till för att i minska antalet sexualbrott. Men samhällets institutioner i allmänhet och rättsväsendet och politikerna i riksdag och regering i synnerhet måste också sända ut signaler till landets kvinnor och tjejer att sexualbrott är ett brott man verkligen prioriterar och tar på allvar.

Under innevarande riksdagsår kommer en ny sexualbrottslag att fattas av riksdagen. Ett sätt att visa att man menar allvar med att bekämpa sexualbrotten i allmänhet och våldtäkter i synnerhet skulle kunna vara att att man helt avskaffar preskriptionstiden på våldtäkt och grov våldtäkt, som idag är 10 respektive 15 år.

Genom att avskaffa preskriptionstiden för våldtäkt säger samhället till alla våldtäktsmän att de aldrig kan känna sig trygga i att de kommer gå fria.

Patrice Soares sitter i styrelsen för kvinnojouren i Lund.