Kommunalvalet gav inga klara besked om hur riksdagsvalet om två år kan tänkas sluta. Men Sannfinländarna kommer under överskådlig tid ha svårt att komma tillbaka och regeringspartierna arbetar i en uppförsbacke just nu, skriver Gunnar Lassinantti.
Det lokala valet i Finland nyligen gav ett lägre valdeltagande än tidigare, 58,8 % i hela landet, 55 % i Lappland och ännu lägre tal främst i östra Finlands glesbygder. Det kan tolkas som missnöje med att politiken inte levererar enligt medborgarnas önskemål i rådande ekonomiska lågkonjunktur.
Det låga valdeltagandet gynnade liberalkonservativa Samlingspartiet som gick bäst i de större städerna söderut, och som kan antas ha väljare som är mera röstningsbenägna. Partiet blev störst i hela landet med 20,7 % av rösterna, som var en nedgång med 1,2 % sedan föregående kommunalval. En delorsak var att partiets borgmästarkandidat i Helsingfors, Europeiska investeringsbankens vice chef Jan Vapaavuori, fick flest röster i hela landet, eller 29 547.
Finland har personval, vilket innebär att man genom att rösta på en kandidat också röstar på ett parti. Populära politiker, som ofta förvärvat denna ställning genom rikspolitiken, får många individuella röster och kan lyfta sina partier lokalt. Exempel på det i årets val är Socialdemokraternas, SDPs, riksdagsgrupps ledare Antti Lindtman som tillsammans med partiets förre riksdagsman Kimmo Kiljunen lyckades göra SDP störst i Helsingfors förortskommun Vanda, som ett undantag i huvudstadsregionen där Samlingspartiet dominerar.
Ett annat exempel är riksdagsledamoten, tidigare justitieministern Anna-Maja Henriksson för Svenska folkpartiet i Vasa, där väljarna röstade mot att göra en ny större, mera språkligt blandad social- och hälsovårdsregion, Sote, och att försämra den svenskspråkiga jourtjänstgöringen vid stadens lasarett. I Torneå innebar främsta röstvärvaren, riksdagsledamoten Katri Kulmuni, att Centerpartiet fick egen majoritet i kommunen, eller 22 av 41 mandat. De näst största partierna Vänsterförbundet och SDP uttrycker farhågor att det kan få negativa effekter för demokratin.
Partierna nominerar kända rikspolitiker, som torde ha tillräckligt att bestyra nationellt, till att kandidera även lokalt för att öka röstetalen.
Valets stora förlorare var Sannfinländarna, som inte kunnat driva populistisk oppositionspolitik i regeringsställning.
Sotereformen var den största enskilda sakfrågan. Regeringen vill ha färre regioner genom centrala beslut. Oppositionen, bland annat SDP, förordar att regionerna själva ska få bestämma. Regeringspartierna torde ha förlorat på frågan, liksom på besparingar och en »högersväng« i politiken. Statsministerns parti Centern minskade till 17,5 %, eller med 1,1 procentenheter, sedan förra kommunalvalet och med 2,6 procentenheter jämfört med riksdagsvalet 2015. Centerpartiet är största partiet i Landsbygdsfinland med många små kommuner och har sammanlagt 2 824 kommunfullmäktigeledamöter, eller närmare dubbelt så många som vardera SDP och samlingspartiet som följer närmast därefter.
De tre regeringspartierna tillsammans backade och skulle ha fått 102 av 200 mandat om det varit ett riksdagsval tack vare att samlingspartiet höll ställningarna. »Kommunalvalet innebär inga förändringar av regeringspolitiken«, hävdade statsminister Juha Sipilä.
Valets stora förlorare var Sannfinländarna, som inte kunnat driva populistisk oppositionspolitik i regeringsställning och tappade röster på grund av »högersvängen«. Partiet fick 8,8 % av rösterna, 3,5 procentenheter mindre än i föregående kommunalval, och hela 8,9 procentenheter mindre än i riksdagsvalet 2015. Partiordföranden, utrikesminister Timo Soini, kommer att avgå vid partiets kommande kongress. Av tänkbara efterträdare lyckades Europaparlamentarikern Jussi Halla-Aho som står för ett främlingsfientligt och rasistiskt budskap få fler röster än den hittills rekommenderade riksdagsledamoten Sampo Terho.
SDP blev näst störst med 19,4 %, eller med 0,2 procentenheter färre än i föregående kommunalval, men 2,9 procentenheter bättre än i riksdagsvalet 2015. Ett hyfsat valresultat även om det gick dåligt i Helsingfors och att målet om att bli största partiet inte uppnåddes. Ordföranden Antti Rinne omvaldes vid partikongressen i Lahtis för två månader sedan. En viss otydlighet i budskapet, en ålderstigen partiorganisation och en något dämpad kritik mot Sannfinländarna för att inte störa röstflödet därifrån kan ha begränsat framgången med en förlorad tätposition från ifjol i opinionen.
Valets stora segrare var De Gröna som fick 12,9 %, en ökning med 3,9 procentenheter jämfört med föregående kommunalval, och som lyckades särskilt bra i universitetsstäder genom att gå emot nedskärningar i utbildningskostnader och studerandestipendier. Den finländska pressen betecknar genomgående partiets valbudskap som populistiskt med vänstertendens. En ledande ideologiskt orienterad partiföreträdare med stor personlig integritet, Osmo Soininvaara, uttalade att han »hoppas att partiet inte går ännu längre i känslopopulism«.
Vänsterförbundet fick 8,8 %, en ökning med 0,8 procentenheter, och även Kristdemokraterna och Svenska Folkpartiet med 4,1 % respektive 4,9 % ökade något. I senare fallet kan förklaringen vara en mobilisering bland svenskspråkiga som upplever att sittande regering för en negativ politik riktad mot svenskans ställning i Finland.
I centerdominerade Nordfinland noterades några särdrag. I residensstaden Rovaniemi är mandaten tämligen jämnt fördelade mellan de större partierna, vilket tvingar fram ett samregerande. Torneå som nämnts kompakt centerstyrt. Arbetarstaden Kemi är som tidigare vänsterstyrd, men här har SDP knappat in betydligt på Vänsterförbundets tidigare försprång. I tidigare vänsterstyrda Kolari kommun, mitt emot Pajala, har nu centerpartiet blivit störst. Valdeltagandet var högt i det så kallade gruvvalet, för eller emot öppnande av en gruva i Hannukainen, som är en del av järnmalmsfyndigheten med sträckning från Kaunisvaara i Pajala kommun. I kommunens norra del Äkäslombolo segrade det nybildade partiet Meän Kolari (Vårt Kolari) som motsätter sig en gruvverksamhet.
Totalt sett gav kommunalvalet ingen klar fingervisning om hur riksdagsvalet om två år kan tänkas sluta. Sannfinländarna torde under överskådlig framtid ha svårt att komma tillbaka. I övrigt är många olika förskjutningar i sympatierna för partierna fullt möjliga, men regeringspartierna kan bedömas arbeta i en uppförsbacke just nu.
Gunnar Lassinantti, rådgivare för ABF Stockholms seminarieverksamhet, tidigare verksam vid Olof Palmes Internationella Center.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
