Välfärdens haveri drabbar de unga

Budskapet till dagens barn är hårt och utelämnande: Du måste klara dig själv, lille vän. Utifrån kommer ingen hjälp.

Förra veckans mediala pajkastning mellan författaren och mångsysslaren Sigge Eklund och tidskriften Filter har kastat nytt ljus över en gammal diagnos. Är dagens unga – som har kallats den mest självupptagna generationen någonsin – narcissister? Och, i så fall, varför har det blivit så?

I den nyutkomna boken Generation Ego intervjuar journalisten Ana Udovic ungdomar, föräldrar, forskare, psykologer och lärare som till vardags möter personer i åldrarna 16 till 30 år.

Många av dem tycker att unga i dag är mer självcentrerade än tidigare generationer, men de har svårt att sätta fingret på orsakerna. Att stenhårt tro på att man kommer att bli en ny Steve Jobs, trots att man har svårt att hänga med i grundskolan, är det narcissim? Att ägna all sin tid åt sociala medier istället för att plugga till tentan, är det en sorts självupptagenhet?

Eller handlar allt det här om en omedveten anpassning till en tuff och föränderlig verklighet? När allt flyter känns det kanske skönt att krypa in i de sociala mediernas grotta och pyssla med det egna jaget. Särskilt som Blondinbella och Sigge Eklund har visat att det är en väg – kanske den enda – som leder till bekräftelse från de vuxna.

Fast psykologiserande börjar bli överspelat. Det är, som Udovic också skriver, cyniskt att skylla samhällets problem på de unga. De har knappast uppfostrat sig själva. Det är inte åttiotalisterna som har bestämt att skolan ska uppmuntra till varumärkesbyggande egoism i stället för att lära sig räkna och skriva, att bostadsmarknaden ska haverera eller att var fjärde ung person ska gå arbetslös.

Dagens unga har inte bett om att få slippa fasta jobb, billiga hyreslägenheter eller ljusa framtidsutsikter. De växer upp i förvissningen om att de – hur de än bär sig åt – tvingas leva i ett land som OECD pekat ut som ett av dem med snabbast växande inkomstklyftor.

Antologin Skitliv ger en bra bild av hur det kan kännas att växa upp i skuggan av ett havererat välfärdsamhälle – ensamt och tomt. Det finns ett budskap till dagens barn som är svårt att bortse från eftersom det är hårt och utelämnande: Du måste klara dig själv, lille vän. Utifrån kommer ingen hjälp.

Då är väl det inte så konstigt om man blir egoist och bestämmer sig för att satsa på sig själv. Mer förvånande är lydigheten. Att unga köper villkoren, fortsätter att ivrigt marknadsföra och gör som de blir tillsagda utan protester.

Det är förmodligen den logiska följden av alliansens misslyckade skola, där barn inte längre får lära sig att skilja mellan olika perspektiv och politiska budskap, eller att tillgodogöra sig komplicerade orsakssammanhang.

Unga utan kunskaper blir lättmanipulerade vuxna.