Debatt Att i ett 20-årsperspektiv följa tidningen Dagens Samhälle är en hisnande resa. Tidskriften har gått från att vara ett demokratiskt organ för anställda och förtroendevalda i kommuner och regioner, till att bli ett sätt för skol- och vårdbolagens att nå ut till, och påverka, offentliganställda chefer, skriver Hans Hallerfors.
Dagens samhälle heter en veckotidskrift som numera riktar sig till »beslutsfattarna på den offentliga marknaden«, som det heter på deras hemsida. Den grundades 2004 när kommunförbundet och landstingsförbundet slogs samman till ett gemensamt förbund, SKL.
Då var det en tidskrift för högre och lägre tjänstemän och förtroendevalda i landstingens och kommunernas förvaltningar. Där fanns en levande debatt om allt från strandskydd och parkförvaltning till äldreomsorg och personalkompetens. Intresseorganisationer försökte ofta få in debattartiklar för att påverka de kommunala handläggarna och det fanns en generös och öppen attityd i diskussionen som parades med en granskande och ibland mycket kritisk journalistik på nyhetssidorna.
Tyvärr fanns det ibland också en slagsida mot tråkiga och intetsägande reportage och intervjuer som speglade det faktum att man trots allt var en intressetidskrift som ägdes och drevs av Kommun- och Landstingsförbundet (numera Kommun- och Regionförbundet, SKR).
Ändå, för den som ville ha en inblick i de lokala frågorna runt den samhälleliga välfärdens utveckling har det inte funnits något bättre organ än Dagens Samhälle.
Upplagan låg de första åren på ca 30 000 för att sedan dala ner till 20 000 kring 2011 då det vände uppåt. På senare år har den legat runt 26 000 prenumeranter och ca 60 000 besök per vecka på hemsidan.
Och därmed började också tidskriftens förvandling till något helt annat än ett demokratiskt organ för anställda och förtroendevalda i kommuner och regioner
Trendbrottet på 2010-talet, med en ökande upplaga, kom samtidigt som tidningen bytte chefredaktör och fick en delvis ny inriktning. Mats Edman, den nye chefredaktören, tvingade bort större delen av den gamla redaktionen med sina täta band till folkrörelsesverige och socialdemokratiskt rättvisetänkande.
Tidningen fylldes dels med välgjorda – och förvisso intressanta – artiklar byggda på statistik och otaliga jämförelser mellan kommunerna och dels av ett oförblommerat fjäskande för den nya kraft som nu på allvar hade brutit in i de offentliga verksamheterna – riskkapitalet och det privata näringslivet. Det var där Mats Edman och en inhyrd upplagestrateg såg framtidens prenumeranter.
Och därmed började också tidskriftens förvandling till något helt annat än ett demokratiskt organ för anställda och förtroendevalda i kommuner och regioner. Och mycket riktigt – i november förra året såldes så Dagens Samhälle till Bonnierkoncernen och ingår nu som en del i »Dagens Industri-gruppen«. Och även om SKR:s ordförande Anders Knape bedyrade att »tidningen är en del av vår själ« så är det inga svårigheter att se hur skol- och vårdbolagen nu fått ett alldeles eget organ för att nå ut till, och påverka, offentliganställda chefer. Så här beskriver man sig numera på hemsidan:
Med tre gånger högre räckvidd än Dagens Industri når vi chefer och politiker i kommuner, regioner, statliga verk, myndigheter och offentligt ägda bolag. Vi skriver även för företagen inom den växande välfärdssektorn, de som driver skolor, sjukhus och omsorg i privat regi.
Förutom att tidningen blivit nästan outsägligt tråkig med fyrkantig layout och alltfler meningslösa krönikor så syns tidningens nya inriktning framför allt i det som det numera inte skrivs om. Inga gedigna jämförelser mellan offentliga och privat drivna verksamheter, inga reportage om de alltmer uppenbara bristerna i välfärdssamhället, inga analyser av klyftorna och möjligheterna för de välbeställda att skaffa sig gräddfiler till bra vård och undervisning, inga ekonomiska beräkningar av kostnader för utförsäljning och privat drift.
Men ibland blir skiftet till en ny inriktning övertydlig. Som när nu över 95 % av de röstande vid folkomröstningen i Helsingborg sade nej till en utförsäljning av det kommunala energibolaget. Då beskriver Dagens Samhälle detta som att »Helsingborgarna sa nej till mer pengar i välfärden«. Hur får man ihop detta? Jo, eftersom de borgerliga partierna och Sverigedemokraterna räknat med att kunna använda pengarna efter försäljningen till att förstärka kommunens budget.
Inte ett ord om att detta faktiskt är första gången som medborgarna i ett direkt val fått ta ställning till en privatisering av en kommunal verksamhet. Ett sådant val hade inte Stockholmarna när Fortum 2002 fick köpa Birka energi (med bokförda tillgångar på 72 miljarder) av Stockholms stad för 19 miljarder. »Man behöver inte vara speciellt begåvad för att inse att det kanske inte var det klokaste av beslut. Stockholm stad hade tjänat mycket på att ha kvar energibolaget. Stockholmarna hade också haft lägre taxor än de har i dag«, sa dåvarande finansborgarrådet Mats Hulth, till SVT fyra år senare.
Kanske är det dags för dagens tjänstemän och förtroendevalda i kommuner och regioner att på allvar ifrågasätta behovet av att prenumerera på Dagens Samhälle. Där finns förvisso fortfarande en avdelning som berättar om vilka som fått olika chefsjobb i kommunerna , men räcker det? Borde inte vård- och skolbolagen och det privata näringslivet som vill göra lönsamma affärer med offentliga förvaltningar ha råd att betala sin reklam själva?
Hans Hallerfors
Redaktör, Tidskriften Intra
Uppdatering: Dagens Samhälles chefredaktör Olov Carlsson svarar i denna replik.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
