Lisa Pelling Om regeringens budget saknar fördelnings- och jämställdhetspolitisk träffsäkerhet är den desto mer träffsäker när det gäller att öka utsläppen.
Jodå, visst finns det ljuspunkter i Tidö-partiernas första budget. En är satsningen på att motverka ensamhet bland äldre. Ofrivillig ensamhet är en plågsam folksjukdom, och regeringens socialminister, kristdemokraten Jacob Forssmed, har ett långt och djupt engagemang i frågan.
En annan handlar om satsningen på att motverka hemlöshet genom stöd till Bostad först-projekt. Idéen med Bostad först, som Örebro på Verdandis initiativ var först med att införa i Sverige, och som gick till europeisk final i Innovation in Politics Awards för ett par år sedan, är lika enkel som självklar: välfärden börjar i bostaden. Människor som är hemlösa på grund av beroendesjukdomar eller psykisk sjukdom behöver få en bostad först, för att de ska kunna använda den trygghet som en egen bostad ger i arbetet med att skapa sig ett värdigt liv.
Istället för att skydda välfärden utsätter regeringen den för ett stålbad. Budgeten innehåller bara sex miljarder. Det innebär att kommunerna antingen måste höja skatten eller säga upp personal. Kanske både och.
Satsningen på kvinnors hälsa är en tredje ljuspunkt i budgeten, även om det visade sig att utlovade 1,7 miljarder bara bidde 0,2 (resten var redan utlovade sen tidigare, av den förra regeringen). Och som helhet kommer jämställdheten att backa med Ulf Kristerssons budget, som jag och Lina Stenberg, författare till boken Feminism på riktigt, skriver på DN Debatt idag.
När Sveriges nya finansminister skulle presentera budgeten upprepade hon igen och igen vilket svårt ekonomiskt läge Sverige befinner sig i. Hög inflation, stigande räntor, vikande sysselsättning. En lågkonjunktur, en ”ekonomisk vinter” är på väg.
I det läget måste regeringen prioritera. Arena Idés nya chefsekonom Elinor Odeberg sammanfattar vad det handlar om: nu borde regeringen stötta låginkomsthushåll, skydda välfärden och bekämpa arbetslösheten. Utan att elda på inflationen.
Istället för stötta låginkomsthushåll hotar Elisabeth Svantesson med ”bidragstak”. Den viktiga höjning av A-kassan som gjordes under pandemin blir visserligen kvar, men finansministern gör ingen hemlighet av att hon helt skulle vilja sänka ersättningen till de som blir arbetslösa under den kommande lågkonjunkturen. En högre A-kassan kan nämligen, enligt känd men likväl häpnadsväckande Moderat logik, öka arbetslösheten.
Istället för att skydda välfärden utsätter regeringen den för ett stålbad. Enligt Sveriges kommuner och regioner behövs det mellan 20 och 30 miljarder för att kunna upprätthålla samma nivå på vården, skolan och omsorgen som tidigare. Budgeten innehåller bara sex miljarder. Det innebär att kommunerna antingen måste höja skatten eller säga upp personal. Kanske både och. Det blir färre kollegor, inte fler, och en ännu mer pressad arbetssituation för Sveriges välfärdsarbetare. Detta i ett läge när det redan råder akut kompetensbrist i välfärden, som Facken i välfärden larmat om.
Istället för att prioritera att skydda sysselsättningen drar regeringen undan mattan för de gröna jobb som varit Sveriges sysselsättningsmotor under de senaste åren. Om budgeten saknar fördelnings- och jämställdhetspolitisk träffsäkerhet är den desto mer träffsäker när det gäller att öka utsläppen. Ingen annan regering har någonsin ökat utsläppen lika mycket som den här. En tredjedel av reformutrymmet används till det. Till att sänka priset på bensin och diesel (istället för att satsa på att sänka priset på Sveriges närproducerade biobränslen, som ju också hade skapat nya, gröna jobb på landsbygden). Till att återinföra det gamla reseavdraget, som gynnar bilåkare (istället för att stötta alla oss som reser kollektivt). Till att sänka skatten på sopförbränning och fossileldade kraftvärmeverk (istället för att satsa på havsbaserad vindkraft, den kommer istället att bli dyrare).
Listan på klimatskadliga satsningar kan göras lika lång som listan på klimatsatsningar är kort. Ni minns att regeringen skulle satsa på den befintliga järnvägen istället för nya stambanor? Budgeten innebär istället en dramatisk sänkning av resurserna till järnvägsunderhåll. Enligt miljöministern skulle sänkt pris på bensin och diesel kompenseras med ytterligare elektrifiering. Istället avskaffas stödet till elbilar.
Det är en svag tröst att regeringen sviker vallöfte efter vallöfte. Det största sveket är mot människor som redan idag har det tufft, och mot välfärden. När det gäller klimatet är sveket katastrofalt.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
