Mindre och mindre tidningsutrymme till samhällsbevakning. Inte konstigt att de största samhällsförändringarna går medborgarna förbi.
Först var det föräldrakooperativen. Ambitiösa föräldrar som tog ledigt från jobbet för att steka bananer tillsammans med sina treåringar. Sedan kom skolpeng och fria skolval, och elever förvandlades från stammande undersåtar till kräsna kunder.
Plötsligt fanns det något som hette Pysslingen och som inte alls var något mysigt Waldorf-ställe, utan ett slags dagiskedja. Och så Kunskapsskolan där vinsten blev stor därför att man inte bedrev särskilt mycket lärarledd undervisning, och…
När Carema-skandalen och JB-konkursen kom var svenskarna knappast helt oförberedda, men många kände sig ändå lurade. Hur kunde det bli så här? Svaret finns i en nyutkommen antologi: “Den stora omvandlingen”. Boken handlar om den stora valfrihetsrevolutionen under 2000-talet, en av de största reformerna inom svensk välfärdssektor sedan andra världskriget. En omvandling som andra länder inte tvekat att kalla ett nyliberalt experiment. ”Trots sitt rykte som vänsterutopi är Sverige numera ett laboratorium för den politiska högern”, skrev brittiska The Guardian 2012.
Det här har inte varit en tyst revolution. Tvärtom har debattens vågor gått höga. Den har, som antologiförfattarna Kent Werne och Olav Fumarola Unsgaard skriver, handlat om ”byråkrati och demokrati, kvalitetsvinster och missförhållanden, valfrihet och segregation. Ideologier och intressen har krockat, partier slitits sönder.”
Vad som däremot sällan har diskuterats är de reella effekterna av privatiseringsraseriet. Det beror enligt Kent Werne på att entydig forskning, gedigna uppföljningar och omfattande utredningar fortfarande saknas. I dag går var femte välfärdskrona (104 miljarder 2012) till privata företag, ofta med riskkapitalbolag som ägare. De ideella och småskaliga alternativen har blivit akterseglade till förmån för stora koncerner. Ändå vet de flesta svenskar inte hur vi hamnade i den här båten – eller vad vi kan göra för att ta oss ur den.
Ett delsvar på frågan om hur det kunnat gå så illa får man om man läser det senaste numret av facktidningen Journalisten. Där konstaterar en forskare att den historiska övergången från broadsheet till tabloid i den svenska dagspressen aldrig ledde till bättre tidningsekonomi och bromsat upplagetapp.
Däremot har antalet nyhetsartiklar och utrymmet som ägnas åt traditionell nyhetsrapportering minskat radikalt i fem stora dagstidningar. Redaktionerna lägger numera stort fokus vid nyheter om olyckor och brott – såvida man inte skriver om dieter eller träning.
Mindre och mindre tidningsutrymme till samhällsbevakning, alltså. Inte konstigt att de största samhällsförändringarna går medborgarna förbi. Mitt i informationssamhället har vi fått en alarmerande informationsbrist. Vilket de buy-outobolag som gladeligen snor våra skattepengar säkert är oerhört tacksamma för.
Uppdatering:
I tidigare version av artikeln nämndes kritik mot Engelska skolan. Den uppgiften har strukits efter påpekande om fel. Vi ber om ursäkt för det inträffade.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
