Årets valrörelse har visat upp ett Sverige som en ö av förljugenhet om de problem vi står inför globalt och nationellt. Finansminister Anders Borg (M) har fått stjärnstatus genom att påstå att han klarat ekonomin. Valrörelsen handlar om hur många godispåsar som partierna kan dela ut på det ”reformutrymme” som Borg har anvisat. Men hur klok är denna orgie i plånboksfrågor?

Häromdagen kom siffror från Arbetsförmedlingen om färre arbetslösa. Men fortfarande är 407 000 utan jobb. Och fler i dag än för ett år sedan är långtidsarbetslösa. Mest handlar det om de lågutbildade, som riskerar att bli kvar på perrongen.

Samtidigt saktar världsekonomin in. De flesta länder i Europa lägger tuffa sparplaner för offentliga utgifter. OECD reviderade nyligen rejält ner sin prognos från i våras, med tanke på det kommande raset i efterfrågan. Är Anders Borg med sin glädjekalkyl underrättad? Hur valet än går väntar statsfinansiella påfrestningar. Hur ska Sverige klara välfärden på 2020- och 2030-talet för ett växande antal äldre?

De rödgröna har givetvis larmat om att det varit oansvarigt att som skett sänka skatten med 100 miljarder kronor. Men det verkligt upprörande är att de borgerliga vill fortsätta. Om skattekvoten ska ner till 40 procent, betyder det ytterligare 200 miljarder. Det är den brända jordens taktik, att det blir omöjligt att i framtiden driva en socialdemokratisk välfärdspolitik.

Klimatfrågan har av medierna i valrörelsen reducerats till det förargelseväckande att de rödgröna vill höja koldioxidskatten med 29 öre, när det mest utmanande egentligen är att de borgerliga i sitt valmanifest lovar att inte höja den under kommande mandatperiod. Det är verkligen att likt strutsen stoppa huvudet i sanden. Katastrofen som BP orsakade i Mexikanska golfen kan vara ett grundskott mot oljan som drivmedel. I Storbritannien pågår en hemlig planering för hur man ska hantera att oljepriset om några år mångdubblas, sannolikt hemlig för att inte oroa finansmarknaderna.

Finansmatadorerna som däckades för precis två år sedan, sitter åter vid tradingborden, beredda att spela bort våra pengar. De flesta bedömare är ense om att det inte är en fråga om, utan när nästa finanskris bryter ut.

Samtidigt har vi haft en valrörelse som handlat om att allt är bra, du ska få ytterligare skattesänkningar, bry dig inte om arbetslösa och bidragstagare, strunta i världens orättvisor, att Europas fattiga blir fattigare och att de rika blir superrika, kakla om ditt badrum, köp en ny SUV och rösta på alliansen. Det är skrämmande.