Sveriges Radios utfrågningar av partiledarna är över. Politiker blir sällan så utlämnade som under dessa 45 minuter. I ensamhet har de svarat på hårda frågor ställda i vänlig ton av pålästa journalister. En verklig prövning. Minsta osäkerhet avslöjades. Vem tyckte inte synd om Maud Olofsson?
Genom att intervjuerna, av en slump, blev blockuppdelade – först de borgerliga, sedan de rödgröna – blev skillnaden hur de presenterar sig uppenbar. De rödgröna försöker framstå som tre likvärdiga i demokratisk dialog. ”Jag är bra på att kompromissa”, underströk Sahlin. Den borgerliga ordningen verkar mer hierarkisk. I mitten sitter pappa Fredrik som håller sträng ordning på tre ivrigt stojande småpartier. Det är en stor förändring mot 2006. Moderaterna verkar ha snävat in sin politiska energi till en enda fråga: sänkta skatter. De andra partiernas reformförslag kyls ner med iskall hand.
Det är märkligt hur Reinfeldt börjar påminna om Göran Persson, just den politiker han ursprungligen ville distansera sig från: jobben kommer, lita på mig, sitt stilla i båten, minimera den politiska debatten. Moderaterna har länge sagt att valet kommer att handla om förtroende för person. Det brukar kallas postpolitik. På lång sikt innebär det en dränering av politisk vilja och fantasi – just det arv Socialdemokraterna fick efter Persson och fortfarande brottas med.
Utfrågningarna förstärkte, på ett olyckligt vis, valdebattens karaktär.
För det första att skatterna har blivit huvudfråga. Regeringen har kastat in Sverige i en skattesänkarspiral – mitt i en historisk kris med massarbetslöshet! De rödgröna försöker förgäves skifta uppmärksamhet till investeringar i infrastruktur och skolor, hur man moderniserar landet och pressar ner arbetslösheten (som är valets stora vita val, den ligger mitt i salongen men omgiven av tystnad).
För det andra att regeringens politik sedan 2006 försvunnit från radarn. Eftersom den enorma skillnaden mellan blocken märks i förd politik så suddas den på så vis ut. I en valrörelse rör sig alla ofrånkomligt mot mitten. Skillnaderna syns i stället i backspegeln, i tagna beslut och rörelseriktningar. Det vill Moderaterna dölja. De har lärt det i postpolitikens regelbok.
Valrörelsens två karaktärsdrag maler sönder oppositionen. Att Sveriges Radio gjorde skatterna, inte massarbetslösheten, till huvudfråga gav stark fördel Reinfeldt. Moderaterna har fått diskussionen precis dit de vill: avpolitisering, förnöjsamhet och trygghetsnarkomani. Det är den nya småborgerliga sängkammarkulturen. Den där man varken har böcker, tidningar eller ens en dator med SVT Play på nattduksbordet – bara en gammaldags väckarklocka.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
