Statsministeromröstningen på onsdag där Vänsterpartiet spelar en avgörande roll är en möjlighet för vänstern att stärka sin oppositionella position mot både neoliberalism och nationalkonservatism, skriver Nadia Feshari.
Under söndagen höll Liberalerna partiråd om att släppa fram Stefan Löfven vid nästa statsministeromröstning. Under presskonferensen betonade Jan Björklund det besvärliga politiska läget och sa att Liberalerna bör släppa fram Löfven då »vi lever i en brytningstid där liberalismens dominans hotas av högernationalistiska krafter«.
Björklund liknar den högernationalistiska vågen i Europa som »högerns motsvarighet till 68-rörelsen« där neoliberalismens dominans återigen utmanas av alternativa politiska krafter.«
Enligt Björklund bör därför en kompromiss med Socialdemokraterna komma till stånd för att försvaga hotet mot den neoliberala globaliseringen.
Björklunds liknelse mellan vänstern och högernationalismen är förstås är löjeväckande. Den avslöjar neolibralismens högmod som det enda moraliska och legitima politiska alternativet, där allt som utmanar den kapitalistiska ordningen kategoriseras som illegitima och förtryckande politiska rörelser.
Men det finns dock en viss sanning i liknelsen. Den är att både den radikala vänstern och nationalkonservativa krafter formulerar politiska alternativ till den nyliberala samhällsordningen.
Men medan nationalkonservativa och högerextrema politiska alternativ representerar en reaktionär och socialt och ekonomiskt exkluderande politik, står vänsterns neoliberala kritik för utveckling och en omorganisering av mänsklig samlevnad på ett mer frihetligt och jämlikt sätt.
I syfte att utveckla socialt välstånd och välmående för människor, djur och natur krävs nya politiska idéer och strukturering av samhällets resurser. Detta kan varken liberala, konservativa eller nationalistiska partier bidra med då de bygger på sociala och ekonomiska hierarkier.
Var förnuftig, begär det omöjliga. Detta citat från 68-rörelsen kan förhoppningsvis inspirera V att rösta nej till Lövfen.
Den stundande statsministeromröstningen på onsdag där Vänsterpartiet spelar en avgörande roll är en möjlighet för vänstern att stärka sin oppositionella position mot både neoliberalism och nationalkonservatism.
Även om ett nej från Vänsterpartiet till Stefan Löfven som statsminister kan verka som ett osäkert alternativ då det antagligen leder till en sista omröstning om Ulf Kristersson som statsminister, eller ett extraval, så är ett nej en möjlighet för vänstern i Sverige att utmana den nyliberala ordning, som Björklund uttryckte det, riskerar att brytas.
Ett av 68-rörelsens politiska slagord löd »Var förnuftig, begär det omöjliga«. Detta citat kan förhoppningsvis inspirera Vänsterpartiet att rösta nej till Stefan Löfvéns nyliberala samarbete, trots det ovissa läget.
För det kanske är dessa instabila politiska situationer där den rådande politiska ordningen på riktigt utmanas. Där ett nej från V kan skapa sprickor i den neoliberala politiska dominansen. Genom dessa sprickor kan radikal politisk kraft sippra och inspirera till det nytänkande och den radikalitet som 68-rörelsen drev mot neoliberalism och de orättvisor som den genererar än idag.
Nadia Feshari är masterstudent i statsvetenskap-
Fotnot: Vänsterpartiet tar ställning under måndagsmorgonen den 14 januari.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
