En antirasistisk journalist som jag pratar med i Visby säger att SD inte hade behövt komma till Almedalen. ”Axess-gänget sköter deras agenda åt dem utmärkt.”
Redan fyra dagar efter att SD kom in i riksdagen, i september 2010, gick chefredaktörerna för landets två högertidskrifter: Paulina Neuding från Neo och Johan Lundberg från Axess, ut med uppmaningen att vi nu måste prata om invandringens negativa effekter. Sedan dess har Timbro-högern fortsatt flitigt med sina ambitioner att normalisera SD:s politik.
Axess sommarnummer har temat ”Den enfaldiga multikulturalismen” och här på Almedalsveckan höll samma tidskrift seminariet ”Integrationspolitikens tillkortakommanden”. Och då handlar det inte om hur diskriminering och marginalisering utestänger människor eller minskar människors chanser till att delta i samhällslivet på lika villkor. Nej, det handlar om att dödförklara mångkulturalismen.
Det har länge funnits en antirasistisk kritik av en del idéer kring mångkulturalism. Kritikerna har pekat ut riskerna med att låsa fast människor i deras kulturella identiteter och alltid och under alla omständigheter betrakta dem som representanter för en viss etnisk kultur. Det har också funnits legitim kritik mot relativism för att bland annat bortförklara könsförtryck.
Men dessa kritiker har också erkänt rasismens och diskrimineringens förödande effekter på människors liv.
När Axess-gänget slår sina huvuden ihop är det för att säga att en del människor – framförallt muslimer – är så nära sina kulturer att de har svårt för att samexistera med det övriga samhället. I dessa sammanhang har begreppet assimilering på allvar kommit upp som ett alternativ.
Timbro och Axess säger i munnen på varandra att de ”vill ta väljarnas oro på allvar” samtidigt som de tar över invandrarfientliga och islamofoba problemformuleringar och gör dem rumsrena. Det är uppenbart att de föredrar ett homogent samhälle där olikheter inte märks.
Den här vintern har både Merkel, Sarkozy och Cameron tagit avstånd från mångkulturalismen. Timbros och Axess våta dröm har varit och är fortfarande att Fredrik Reinfeldt ska hålla det där talet mot mångkulturalismen. Hittills har Reinfeldt varit klok nog att i stället lyssna på dem av högerns intellektuella, som är antirasister och försvarar mångkulturen.
Ett samhälle består av en brokig skara människor. Vi kommer inte alltid att hålla med varandra. Vi kommer inte alltid att älska varandra. Mångkultur handlar inte om den eviga lyckan utan om att vara olika och ibland oense men ändå samexistera.
Vänstern har brustit i att på allvar arbeta fram en hållbar vision om mångkulturen. Nu är det dags att skapa en hållbar idé om det mångkulturella samhället. Vänstern kan inte dyka upp i Almedalen nästa år utan svar.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
