I helgen träffas 700 vänsterpartistiska kommun- och landstingspolitiker i Malmö för att samla styrkorna inför valet.
Presskonferensen när Mona Sahlin hösten 2008 presenterade sin allians med Miljöpartiet skulle bli historisk. Den finansiella kraschen i USA hade redan inträffat. Tanken var säkert att det rödgröna samarbetet kunde signalera trovärdighet i regeringsfrågan och bana väg till en valseger 2010. Så blev det inte.
Så här i efterhand är presskonferensen mest ihågkommen av ett helt annat skäl. Fokus hamnade i stället på att Vänsterpartiet uteslutits från samarbetet. Lars Ohly blev den förorättade och ratade partern. En intern kritikstorm tog form inom socialdemokratin. Den byggde på att många fortfarande ville att partiet ska regera på egen hand som i fornstora dagar. Eller i varje fall ta med vänstern i båten för att minska risken för ”högervridning”.
Snart tvingades Sahlin plocka med vänstern i samarbetet, något hon i samband med presskonferensen mer eller mindre uteslutit. Så blev röd-grönt i stället röd-röd-grönt. Fortfarande är spelet före och efter presskonferensen insvept i de interna intrigernas svårtolkade töcken. Händelseförloppet kom under alla omständigheter att bestämma oppositionens valstrategi 2010. Vilken egentligen inte var alldeles självklar.
Ledande socialdemokrater var emot ett samarbete vänsterut. De ville inte lägga tyngdpunkten på den kanten. Misstron mot det före detta kommunistpartiet lever fortfarande kvar. Miljöpartiet och vänstern är lite som hund och katt. Både rätt lika och mycket olika. Men det fanns egentligen inte heller i Vänsterpartiet en total uppslutning bakom kompromisser ”högerut”.
I helgen träffas 700 vänsterpartistiska kommun- och landstingspolitiker i Malmö för att samla styrkorna inför valet. Varav många lokalt sitter vid makten i kommuner och landsting i röda eller rödgröna samarbeten. På nationell nivå ser det annorlunda ut. Sedan partiet bildades som en utbrytning ur socialdemokratin 1917 har Vänsterpartiet aldrig suttit i regeringsställning. Vänstern är på sätt och vis det eviga oppositionspartiet i svensk politik. Vilket format ett slags antietablissemangskultur och politiskt utanförskap. Partiet har aldrig behövt kompromissa eller tumma på sina värderingar.
Men mellan 1998 och 2006 fanns ett samarbete (tillsammans med Miljöpartiet) med den socialdemokratiska regeringen som inbegrep politiska tjänster på flera departement. Härvidlag hade det röd-röd-gröna samarbetet en inte oviktig förhistoria.
Efter valet 2010 har allt detta omprövats. När såväl Socialdemokraterna som Miljöpartiet distanserat sig har även Vänsterpartiet valt att ompröva sin strategi. Och egentligen falla tillbaka på traditionen före 1998 och tydligare markera och bevaka vänsterkanten i svensk politik. Inte minst gäller detta partiets konsekventa motstånd mot vinst i välfärden. Vilket nästan blivit partiets enda profilfråga. Strategin är att kapa åt sig väljare när Socialdemokraterna och Miljöpartiet betonar sin regeringstrovärdighet och vilja att kompromissa.
Vänsterns broderpartier i Danmark och Norge som valt regeringssamarbete med och att närma sig socialdemokraterna har också fått betala ett högt pris. Både Socialistiskt Folkeparti (SF) och Socialistisk Ventre (SV) har tappat sin profil och särart och inte minst en stor del av sitt tidigare väljarstöd. Nu verkar snarare danska Enhetslistan, som står mer till vänster och framför allt inte ingår i regeringen, inspirera Vänsterpartiets strateger. ”Den som står utanför växer, det är en utmärkt och gynnsam position”; säger vänsterpartiets partisekreterare Aron Etzler.
Det är bättre med ett demokratiskt parti på vänsterkanten som driver på och kanaliserar det samhälleliga missnöjet än att Sverigedemokraterna får monopol på kritiken mot etablissemanget.
Sedan kan man tycka att förr eller senare borde Vänsterpartiet kunna ta steget in i en kommande regeringskonstellation. Men som det ser ut nu lär det åtminstone dröja till efter valet 2018.
Då hoppas nog Vänsterpartiet att kunna ta det steget utifrån en styrkeposition. Efter 100 år av politiskt utanförskap.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
