Vänsterpartiet hävdar i en ny utredning att de privata vårdföretagen gjorde en vinst på 9,2 miljarder skattekronor 2011. Ohederligt siffertrixande, svarar Håkan Tenelius, näringspolitisk chef för Vårdföretagarna.
Vänsterpartiet har med underlag från SCB gjort en överslagsberäkning av vinsterna i välfärdsföretagen 2011. Det samlade rörelseresultatet var enligt beräkningen 9,2 miljarder kronor. V gör givetvis detta som ett inslag i sin kampanj mot privata företag inom välfärden. Vinst är i vänsterpartisternas värld inte ett tecken på att en verksamhet sköts bra, utan en varning om att något inte står rätt till.
Man kan angripa V-beräkningen på två sätt: antingen statistiskt och matematiskt – har de räknat rätt? Eller mer i sak – stämmer påståendena om hur vinsten åstadkoms och vilken effekt den har på välfärden?
Jag väljer båda angreppssätten.
Matematiken först. Vänsterpartiet använder SCB:s mycket breda definition av vad som är välfärdsföretag. Enligt den finns det ca 31 000 företag inom vård och omsorg. Om man i stället plockar ut de företag som är verksamma inom det vi normalt menar med vård och omsorg (sjukvård, äldreomsorg, tandvård, ambulans, personlig assistans, företagshälsovård, LSS, HVB) blir antalet cirka 11 000. Bland de övriga finns en hel del som vi normalt inte räknar till den seriösa vården. Men som man kan anta har rätt stora marginaler och därmed förvränger siffrorna.
De 11 000 vårdföretagen gjorde 2012 ett samlat rörelseresultat före skatt på 4,7 miljarder kronor enligt årsredovisningarna. Lägger man till friskolornas samlade resultat på 0,6 miljarder blir det 5,3 miljarder kronor. Vänsterpartiet uppskattar att två tredjedelar av resultatet i branscherna kan relateras till skattepengar. I så fall skulle den verkliga siffran vara 3,5 miljarder kronor, inte 9,2 miljarder (notera att mitt underlag är från 2012, V:s från 2011).
Vårdföretagen och friskolorna betalade för övrigt nära 1,8 miljarder kronor i skatt på resultatet.
Vinsten ser i V-beräkningen ut att öka från 2010 till 2011. Enligt Vänsterpartiet härrör ökningen helt från äldreomsorgen. Det stämmer. Men det är inte några stora koncerner som ökat lönsamheten. Anledningen är att de minsta företagen (0-20 anställda) i genomsnitt gick rejält back 2010, men fick näsan över vattenytan under 2011.
Så till retoriken. Vänsterpartiets kritik mot privatdriven vård och omsorg brukar gå ut på att företagen snålar in på kvaliteten för att få pengar över till vinstutdelning. De anställda är färre, och de har sämre villkor, enligt V.
Enligt avlöningslistorna har privata vårdgivare något färre anställda per patient eller brukare. Ändå levererar de lika hög eller högre kvalitet enligt brukarundersökningar, patientenkäter och myndigheternas jämförelser. Privata företag är uppenbarligen bättre på att ha personal på plats när den behövs. De privata vårdarbetsgivarna har färre korttidssjukskrivna och når betydligt bättre resultat i Sveriges företagshälsors nationella jobbhälsobarometer. Anställda i vårdföretag gillar att gå till jobbet.
59 procent av de privatanställda är nöjda med sin arbetsgivare mot 40 procent av de kommunanställda, enligt jobbhälsobarometern. Enligt SCB har de privatanställda något högre lön och högre kompetens än sina offentliga kolleger. De sämre anställningsvillkoren är en myt.
Om det var så som V vill ha det till, att de privata företagens personalpolitik leder till lägre kvalitet, då skulle de privata vårdföretagens dagar vara räknade. Vilken patient skulle våga välja en privat vårdcentral eller en privat tandläkare? Vilken pensionär skulle välja ett privat hemtjänstföretag? Skulle seriösa kommunpolitiker se någon mening med att jämföra privata äldreomsorgsföretag med egenregin i upphandlingar av äldreboenden?
Vänsterpartiets sifferexercis ger möjligen snabba poänger i en valkampanj. Men partiet för väljarna bakom ljuset när det antyder att problemen i den svenska vården beror på driftsformer, och att vi skulle få mer vård för pengarna om vi återinförde det kommunala monopolet.
Dessutom baktalar de indirekt 160 000 vårdanställda som varje dag gör utmärkta insatser för vår gemensamma välfärd. Är det så smart inför ett valår?
Håkan Tenelius
Näringspolitisk chef, Vårdföretagarna
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
