Det krävs en rad förändringar för att de arbetskraftsinvandrare som kommer till Sverige inte ska utnyttjas, skriver Josefin Brink (V).
Dagens Arenas avslöjande om exploatering av utländska arbetare vid renoveringen av Skatteverkets lokaler i Sundbyberg belyser ett stort och växande problem på den svenska arbetsmarknaden. Ett problem som den borgerliga regeringen och Miljöpartiet bär ansvaret för. Den nya lagstiftning om arbetskraftsinvandring som infördes 2008 har gjort migrantarbetare i Sverige rättslösa och utlämnade åt arbetsgivarnas godtycke.
Byggsektorn är inte den enda bransch där exploatering av migrantarbetare är satt i system. Många av våra mest vardagliga varor och tjänster produceras i dag av människor vars villkor för tankarna till förra sekelskiftet. De plockar bären till pannkakssylten, planterar och skördar ”Äkta svenska” grönsaker, städar trapphus och lagar mat och diskar på krogar. Jobb som är fysiskt tunga och lågavlönade också då de utförs i enlighet med lagar och avtal. Men där arbetsgivarna nu fått tillgång till ännu billigare och mer flexibel arbetskraft genom regeringens och Miljöpartiets försorg.
För att få arbetstillstånd krävs numera bara att arbetsgivaren skickar in ett papper till Migrationsverket med ett erbjudande om arbete för en person från ett annat land. Berörda fackförbund ges möjlighet att yttra sig om de erbjudna villkoren verkar seriösa. Om allt är formellt korrekt finns inga sakliga skäl att neka arbetstillstånd.
Problemet är att anställningserbjudandet inte är juridiskt bindande. Så när den som ska anställas väl kommer till Sverige finns inget som hindrar arbetsgivaren från att erbjuda helt andra villkor än dem som stod i ansökan. Och eftersom arbetstillståndet bara gäller hos den arbetsgivare som ansökt om tillståndet har arbetskraftsinvandraren i praktiken ingenting att sätta emot. Om anställningen aldrig blir av eller upphör, har en arbetskraftsinvandrare tre månader på sig att hitta ett nytt jobb, därefter dras tillståndet in. Då är valet att återvända hem eller stanna kvar i landet utan tillstånd och leva som papperslös.
Eftersom det inte är ovanligt att migranter satt sig i skuld i hemlandet för att ta sig till Sverige är valet att återvända hem utan några intjänade pengar sällan ett alternativ. Alltså blir de flesta kvar, med eller utan arbetstillstånd, på en ljusskygg arbetsmarknad där löner och arbetsvillkor helt dikteras av arbetsgivaren.
Möjligheterna till kontroller är minimala, eftersom Migrationsverket inte har vare sig uppdrag eller resurser att följa upp vad som händer sedan tillstånd beviljats. Facken å sin sida får inte ens veta vilka tillstånd som ges, och har därmed inte en chans att kontrollera migranternas villkor på ett systematiskt sätt. Men de uppgifter som är kända genom medierapportering och fackliga organisationers larm räcker mer än väl för att inse att situationen är ohållbar.
Vänsterpartiet anser att regelverket för arbetskraftsinvandring måste ändras så att exploateringen kan stoppas. Gör anställningserbjudandet juridiskt bindande, så att den anställde kan ställa krav på att villkoren uppfylls. Skärp kontrollerna av arbetsgivarna både före och efter tillståndsgivningen och inför kännbara sanktioner för arbetsgivare som bryter mot ingångna avtal. Avskaffa tremånadersgränsen för den som förlorat jobbet på grund av arbetsgivarens fusk eller lagbrott och avkriminalisera arbetstagare som jobbar utan arbetstillstånd så att de vågar meddela myndigheterna när de utsätts för brott av sin arbetsgivare.
Inga av de här förslagen skulle hindra seriösa arbetsgivare från att anställa utländsk arbetskraft. Däremot skulle de stärka arbetskraftsinvandrares rätt att arbeta och leva på samma villkor som sina svenska kollegor. Det är dags för partierna bakom migrationsuppgörelsen att bekänna färg.
Josefin Brink, arbetsmarknadspolitisk talesperson för Vänsterpartiet
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
