Vänsterut över mittens bro

Massarbetslöshet råder. En idélös regering i minoritet är inne på sitt sjätte år. När de inte har fullt upp med att förvanska statistik eller väga blöjor leker moderaterna ”byta grejer”. Men för en rostig skruv får du varken en leksaksbil eller en morakniv. Av dina kompisar får du en vårdcentral i en byggnad från 1700-talet som du sedan kan sälja vidare för 20 miljoner.

I det läget är M, enligt gårdagens stora SCB-mätning, nästan dubbelt så stora jämfört med valet 2002 (28,6 procent nu – 15,3 då). S är inte ens i nivå med det senaste segervalet för tio år sedan (37,3 nu – 39,9 då). Och det är långt till de 45 procent som S fick i SCB-mätningen våren 2007. En fin notering som, i september 2010, blev ett valresultat på 30,7.

Visst, gårdagens version av nördarnas lilla julafton – även kallad ”PSU:n” – var ett styrkebesked för de rödgröna i allmänhet och för Stefan Löfven i synnerhet. Men här kommer brasklapparna. Det har sett bra ut förr. Det är långt kvar. Tiden när svensk borgerlighet skulle underskattas är förbi.

När SCB-mätningen anländer finns ett första dopp i siffermaterialet som kan rekommenderas. S kommer att vara starka i norr och bland LO-väljare, M i Stockholm och bland Saco-väljare. Leta i stället i kolumnerna för ”Östra Mellansverige” (där Stockholms stad och län inte ingår) och TCO-väljare. I och med de ”nya” Moderaterna är mittens bro öppen i svensk politik. Här hittar du indikationer på hur viktiga väljargrupper vandrar mellan blocken.

I såväl Östra Mellansverige som bland TCO-väljare ökar S med tio procentenheter till 42,8 respektive 35,4. De rörliga rör sig i en tydlig riktning och i grova drag vinner S väljare från tre håll: Soffan, MP och M. Och gräver du vidare bland siffrorna framkommer en Obama-liknande väljarkoalition.

Bland väljare i åldern 18-24 är S återigen största parti och dubbelt så stora som MP. För sex månader sedan var M tio procentenheter större än S bland de yngsta väljarna och MP var i Juholts bakhasor. Då var också M och S jämnstora bland kvinnliga väljare; nu har S har ett övertag på drygt 12 procentenheter.

LO-borgen, numer omdöpt till ”Kålleseum”, pustar ut då det magiska 50-procentsstrecket passeras med råge. 48,5 i novembermätningen har blivit 56,9 för S bland LO-medlemmar.

Bland utrikes födda sker en stor förflyttning: S går upp med nästan 15 procentenheter till 55 procent, medan M faller ihop från 31,5 till 22,2. Det hemska S-utspelet om temporära medborgarskap är historia, medan den bruna M-blinkningen om ”etniska svenskar mitt i livet” verkar ge bakslag även i gruppen ”Svensk bakgrund” (minus fyra procentenheter för M).

Stockholms kommun – där S bara får 22,8 – är Löfvens kvarvarande huvudvärk. I övrigt verkar väljarna gilla vad de ser. Löfven är en pragmatisk och trovärdig sosse i mittfåran. Och trots att S rör sig mot mitten och trots ny partiledare har V svårt att växa. En yvigare V-ledare och en ny LO-bas som kör lite på vänsterhjulet behöver dock inte vara ett problem när S vill framstå som statsbärande igen. MP, som har velat kring vilken sida de egentligen tillhör, går tillbaka kraftigt. Kanske drar de slutsatsen att det är mer lönsamt att locka väljare vänsterut över mittens bro.

Så kan ”PSU:n” tolkas. Men med varje positiv tolkning kommer med ett krav. Kom ihåg brasklapparna.