Det kan diskuteras om oppositionen gjorde rätt när man lanserade en egen kandidat i riksdagens talmansval, för som väntat valdes moderaten Per Westerberg. Men de rödgrönas grundinställning är helt rätt – att oppositionen ska ha sina egna förslag. För hur ska man försvara inför väljarna att man avstår från att driva egna uppfattningar och lägger sig platt för regeringens propåer?
Samtidigt finns ett antal obehagliga glidningar i debatten. Det kan aldrig vara ”politisering” att lägga förslag man själv tror på. Om Sverigedemokraterna väljer att stödja sådana rödgröna förslag är det deras val, det kan aldrig kallas ”samarbete”.
Ta frågan om fortsatt utförsäljning av statliga företag, som det sägs att Sverigedemokraterna skulle vara emot. Ska oppositionen då stödja regeringen om ytterligare försäljningar, som man inte tror på, bara för att inte SD ska få som de vill?
Att lägga egna förslag utan sidoblickar är också att sätta regeringen under press att bekänna färg. Är Reinfeldt & Co beredda att låta slumpen, det vill säga SD:s 20 röster, avgöra, eller vill man mildra sina egna förslag, söka kompromisser över blockgränsen?
Det är faktiskt alliansen som regerar. Även om den är i minoritet är det på den som ansvaret i första hand vilar att få majoriteter för sina förslag, det är inte på Sahlin, Wetterstrand eller Ohly. Fredrik Reinfeldt är den svenske politiker som mest talat om sitt ledarskap, det har varit ett oavbrutet mässande. Nu är det upp till bevis.
För under de gångna fyra åren har det varit klent med överenskommelser över blockgränsen. Inte ens om försvaret och energin gick det att enas. Den framsynta, breda överenskommelsen i klimatberedningen spräcktes.
Det är sant som sagts att minoritetsregeringar är vanliga i Sverige. Men de har ofta varit socialdemokratiska enpartiregeringar. Dessa har haft lätt att hanka sig fram med hoppande majoriteter, där Reinfeldt nu först måste komma överens med de tre krympande småpartierna i regeringen, innan han söker stöd i riksdagen. Han har alltså väldigt liten spelyta och ingen lätt uppgift. Men Reinfeldt får sluta upp med att skylla på andra.
Visar han inte större ödmjukhet för den nya situationen, får han räkna med att antal nederlag i riksdagen. Det kan också bli några chicken-race, där regeringen först i sista minuten viker undan och öppnar sig för kompromisser med de rödgröna. Men i de allra flesta frågorna de kommande åren går det nog att i utskotten hitta kompromisser mellan regeringen och de rödgröna, som ingen behöver skämmas för. Det har gått förr.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
