Dags för en mer expansiv ekonomisk politik och satsningar på utbildning.

En gång i tiden, innan krisen på 1990-talet, blev det kris i Sverige om arbetslösheten steg över två procent.

Det var en självklarhet att det skulle råda full sysselsättning. När jag själv slutade skolan 1987 stod valet mellan att plugga vidare eller att börja jobba på någon av industrierna i Lidköping. Arbetslöshet var inte en fråga över huvud taget.

Sedan dess har det hänt mycket i svensk ekonomi, och vi har vant oss vid att några hundra tusen personer saknar ett jobb vid varje givet mättillfälle.

Värst var läget

I går kom rapporter om att 6,9 procent av den arbetsföra befolkningen är inskrivna som arbetslösa på Arbetsförmedlingen. Det motsvarar 362 000 personer. En ökning med 27 000 sedan samma månad förra året.

SCB:s arbetskraftsundersökning visar på en något högre sammanlagd arbetslöshet. Närmare bestämt på 8,1 procent för tredje kvartalet 2024. 459 000 personer.

Av de unga är drygt 20 procent arbetslösa. Var femte person, som borde få en chans att ta sina första steg på arbetsmarknaden.

En förklaring till att arbetslösheten ökar är de fortsatt höga räntorna. En massiv kör av ekonomer har under det senaste året hävdat att Riksbankens sänkningar av räntan har kommit för sent och gått för långsamt. En hållning som nu växlas in som ökad arbetslöshet och en onödigt utdragen lågkonjunktur.

Räntan borde sänkas i högre takt.

Men de höga siffrorna speglar också en ändrad inställning i den svenska debatten. Vi tycker inte längre att siffror över fem procents arbetslöshet är särskilt alarmerande. Arbetslösheten har normaliserats på höga nivåer. Är det något parti som i dag ens vågar tänka tanken på full sysselsättning?

Det är inte bara skadligt för ekonomin, det bidrar också till sociala problem och spänningar i ett redan allt för polariserat samhälle.

En viktig förklaring är det man brukar kalla för ”mismatchningen”. I många branscher skriker man efter folk, trots att många saknar arbete. Kvalifikationerna är inte tillräckliga.

Under 1990-talet mötte den socialdemokratiska regeringen med ett utbildningslyft. Enorma satsningar gjordes för att människor skulle kunna läsa in grundskola och gymnasium.

Jämte en mer expansiv ekonomisk politik vore det den bästa, och faktiskt även enklaste åtgärden för att minska arbetslösheten.