Första maj, första maj, varje sliten kavaj… Inte sällan blir det från talarstolarna önskelistor och demonisering av de politiska motståndarna. Det värmer förstås de egna. Men var finns de stora, sammanhållna bilderna av vad som är vänsterns uppgift just i dag? Den tidigare LO-ekonomen Dan Anderssons essä ”Socialdemokratin och staten”, som Arbetarrörelsens Tankesmedja i veckan publicerade, rymmer mycket tankeväckande om en möjlig rörelseriktning.
Dan Andersson menar att Socialdemokraterna länge varit i färd med att förskingra sina väljare genom att begränsa statens auktoritet och genom att politiken gjort sig mindre viktig än ekonomin. Vad är statens uppgift? Är det att subventionera kroglivet med en sänkt restaurangmoms, som var ett befängt vallöfte? Nej, staten ska stå för ordning och tillit, genom att korrigera orimliga skillnader i möjligheter och utveckling, skriver Andersson. I stället upplever människor i dag att de blivit varor på en marknad och att staten inte längre kan garantera sina medborgare säkerhet och likvärdiga utvecklingsmöjligheter.
Vi kan alla hitta exempel i nyhetsströmmen. Tågtrafikens inre sönderfall, bromsen i pensionssystemet som sänker pensionerna när börskurserna faller, fas 3-jobb, Vattenfall som skinnar elkonsumenterna men göder sina direktörer, och anställda i hemtjänsten som pressas av omöjliga tidsscheman. Det är tydliga indikationer på att staten totalt har ändrat karaktär och inte längre är den goda staten.
De brutala konsekvenserna av de förändrade villkoren i sjukförsäkringen är naturligtvis på kort sikt en politisk belastning för Moderaterna. Men inte bara. Moderaterna gynnas långsiktigt av bilderna som förmedlas av en ond och illvillig stat. Då kan man fortsätta att bit för bit urholka förtroendet för det gemensamma.
Man ska förstås akta sig för att drömma sig tillbaka till det gamla. Flera av liberaliseringarna i den offentliga sektorn de senaste 20 åren har utan tvekan ökat individens frihet. Samtidigt, menar Dan Andersson, har vi nått en kritisk gräns där marknadiseringen av samhället försvagar sammanhållningen och föder extremism. Lär av historien, läs Karl Polanyis ”Den stora omvandlingen”! Det var den otyglade marknadsekonomin som skapade grogrunden för fascismen på 30-talet. Rädda människor som klamrar sig fast som på ett asplöv i stormbyarna har lätt för att ta till sig extrema rörelsers konstigheter.
Vi ser det här runt omkring i Europa, där den etablerade högern i praktiken går i armkrok med avgrundshögern, och där också socialdemokratiska partier jamsar med i det främlingsfientliga språkbruket. Nu finns inte bara islamofobi i den europeiska debatten, utan också en variant av den amerikanska Teaparty-rörelsen, där staten ska vara så liten som möjligt. Ett exempel är Sannfinländarnas tal om invandrarna som parasiter på skattebetalarnas pengar. Absurt, med tanke på att Finland nästan inte har någon invandring alls.
Men ekonomiskt tillbakapressade människor behöver syndabockar. De stora partierna i Europa har inte kunnat ge sina väljare några riktigt bra svar på hur de ska klara av att hantera den osäkerhet och rädsla som marknadssamhället skapat.
”Utanförskap” vet vi på ett ungefär vad det är. De nya Moderaterna sa sig kunna fixa det, men det var mest prat. Sverige behöver en politik för innanförskap, där det finns en god stat som förmår ta kontrollen när marknadskrafterna spårar ur. Det blir inte lätt. Som Kajsa Borgnäs påpekat är handlingsfriheten på många sätt fastlåst i institutioner som knappast kan härbärgera drömmar om en annan stat. Första maj-talarna ska tala om drömmarna, men inte väja för att förklara svårigheterna.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
