LEDARE Vid de stora skogsbränderna i Sverige häromåret vädjade vi till EU om krishjälp. Och vi fick hjälp. När Italien för en tid sedan vädjade till samma europeiska krismyndighet som Sverige gjorde, ville ingen hjälpa. Varför är solidaritet svårare att åstadkomma när det gäller coronakrisen?
Vid de stora skogsbränderna i Sverige häromåret vädjade vi till EU om krishjälp. Och vi fick hjälp. Massor av flygplan, helikoptrar och brandbilar från ett antal europeiska länder, varav några som hjälpte oss gjorde det fast de hade egna bränder att hantera. För denna storartade handling av europeisk solidaritet fick de utländska hjälptrupperna spontana applåder när de dök upp.
Varför är samma slags solidaritet svårare att åstadkomma när det gäller coronakrisen?
Italien, hårt drabbat av den dödliga pandemin, vädjade för en tid sedan till samma europeiska krismyndighet som Sverige gjort under sommaren med skogsbränder. För italiensk del handlade det om att man saknade sjukvårdsutrustning, munskydd och annat. Men ingen ville hjälpa till. Tyskland utfärdade rentav exportförbud för denna typ av utrustning, som man hade i lager.
Några veckor senare hände det något oväntat. Då landade ett kinesiskt plan i Rom med nio medicinska experter från det kinesiska Röda Korset och 31 ton sjukvårdsutrustning. Det var en kinesisk propagandavinst, men EUs nederlag var å andra sidan välförtjänt.
Corona har resulterat i många stängda gränser, trots att det saknas belägg för att det skulle stoppa smittan och trots att öppna gränser är unionens grundidé.
De senaste veckorna har Europeiska unionen försökt återta sitt förlorade anseende. Det är inte så lätt när man gått från kris till kris – den brutala behandlingen av Grekland under eurokrisen, den fleråriga oförmågan till en solidarisk fördelning av flyktingar och den utdragna Brexitsoppan. Corona har resulterat i många stängda gränser, trots att det saknas belägg för att det skulle stoppa smittan och trots att öppna gränser är unionens grundidé. Axeln Tyskland-Frankrike, som är nödvändig för ett fungerande EU, knakar dessutom i fogarna under Merkel och Macron.
Senaste beviset är förra veckans digitala EU-toppmöte, där nio länder slogs för att EU skulle införa ett slags coronaobligationer, ett sätt att snabbt kunna låna upp långsiktiga pengar för att bekämpa viruset. Men Tyskland och Nederländerna sa nej.
Spaniens premiärminister Pedro Sánchez mumlade nu om att toppmötet riskerade bli ett sammanbrott för hela den europeiska tanken. Men efter sex timmars mangling fick vi en tom slutkommuniké, där nya förslag, oklart vilka, aviseras till om 14 dagar.
EU ska inte bygga sjukhus, tillverka respiratorer eller rekrytera sköterskor, eftersom sjukvården idag är en nationell angelägenhet. Men eftersom alla medlemsländer är drabbade är det faktiskt få frågor som lämpar sig för en samlad strategi och praktisk solidaritet som just coronan.
Som i tyska Baden-Württemberg, där coronapatienter som inte fått plats i franska Alsace, nu får vård i grannlandet. Och ett bevis på att vi alla är européer är inte bara passet, utan också det gemensamma europeiska hälsokortet, som gör att vi i princip kan få vård överallt. Men var finns den gemensamma europeiska epidemicentralen som kan fördela utrustning, sängplatser och läkare dit de för tillfället bäst behövs?
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
