Fredagskrönikan Boverket föreslås kartlägga vilka bostadssökande som marknaden väljer bort. Och det lär inte bli marknaden som anses vara problemet, spår Jonas Nordling.
Enligt svensk grundlag har du rätt till bostad. Eller mer korrekt: det allmänna ska trygga en sådan rätt. Denna del av regeringsformen brukar de flesta debattörer inom bostadsfrågan förr eller senare också använda i sin retorik. Inte minst därför att frasen är så flexibel, utöver signalvärdet betyder den nämligen inte så mycket och kan därmed fyllas med önskat innehåll.
Fast det kanske är lite väl orättvist beskrivet, trots allt. Att denna rätt överhuvudtaget är grundlagsfäst gör det trots allt lite lättare att försöka bygga ett välfärdssamhälle som alla kan ta del av. De politiska linjerna kan då istället handla om till vilken grad den enskilde medborgaren ska engagera sig för att få utöva denna rätt.
Men det bygger i så fall på att själva grundproblemet är löst: utbudet av bostäder. Det är trots allt svårt för oss medborgare på enskild nivå att lösa detta med annan utväg än total frihet att bygga vad och var du du vill. Och det är ju knappast önskvärt eftersom det skulle innebära kaos. Så det allmänna – samhället – måste alltså visa lite intresse för den övergripande frågan om utbud för att sekundärfrågan om medborgarens eget ansvar ska kunna ta över.
Debatten förs sällan inför en bred publik. I den mån den förs alls.
Heta ämnen som sjukvård och skola hamnar ofta i fokus, där problembilderna inte sällan leder till diskussioner om vem som har det övergripande ansvaret. Bostadsfrågan brottas förstås med samma strukturella utmaning. Men debatten förs sällan inför en bred publik. I den mån den förs alls.
Förra veckan landade en promemoria på Regeringskansliet. En arbetsgrupp på Finansdepartementet har under hösten haft i uppdrag att föreslå lagändringar som ger bättre förutsättningar att bedöma bostadsbristen i allmänhet och som pekar ut Boverket som ansvarig i synnerhet. Förslagen är efterdyningar av utredningen om bostadsförsörjningsansvar häromåret samt Boverkets rapport om mått på bostadsbrist som kom i höstas. Om du inte har koll på någon av dessa är du ursäktad, felet är inte ditt.
Lagen innehåller inga sanktioner för den som bryter mot den.
Förslaget till lagändring som nu presenteras är intressant av flera skäl. För det första innehåller det en mycket tydlig förändring i den lag som redan gäller angående kommunernas ansvar för bostadsförsörjning. Om den träder i kraft kommer varje kommun även fortsättningsvis att årligen tvingas upprätta riktlinjer för bostadsbyggandet som grundas i demografisk utveckling och marknadens förutsättningar. Men även analysera vilka behov som marknaden INTE tillgodoser. Och det ska ske utifrån Boverkets siffror.
Att kommunerna tvingas upprätta dessa riktlinjer ens idag är emellertid en sanning med modifikation. Lagen innehåller inga sanktioner för den som bryter mot den. Regeringen kan visserligen förelägga kommunen om de inte gör sitt jobb. Enligt arbetsgruppen har det dock aldrig skett, trots att 50-tal kommuner inte fattat något beslut om riktlinjer för bostadsbyggandet överhuvudtaget de senaste sju åren.
Det är dock inte svårt att förstå att kommuner som brottas med dålig ekonomi, utflyttning och underbemanning inte prioriterar arbetet med bostadsförsörjningsplaner. Och att regeringen inte ser vikten av att ta dessa kommunalråd i örat är också förståeligt.
Det nya upplägget framställs därför som en win-win. Lagen kommer lättare att kunna efterlevas enligt arbetsgruppen eftersom kommunernas analyser i stort kan byggas på Boverkets data. Och Boverket beskrivs inte heller få någon större arbetsbörda, förutsatt att de får rätt siffror från SCB. Och SCB kommer i sin tur också att vara vinnare om förslaget genomförs eftersom Boverkets föreslås att få mer pengar för att kunna köpa denna data. Vem som ska rapportera in de nya uppgifterna som SCB ska förse Boverket med vågar jag dock inte tänka på. Men jag gissar att det är kommunerna…
Men detta handlar om finjusteringar i en modell. De grova penseldragen togs för decennier sedan. Eller snarare uteblev. Välj själv, utifrån tycke och smak.
Förslaget som precis skickats ut på remiss (och här ser du vilka som ombeds att tycka till) tydliggör i alla fall en sak. De som behöver hjälp att utöva sin rätt till bostad ska identifieras i en omfattning som idag inte sker. Vilket kan låta bra. Men Boverkets nya uppdrag kan också leda till att ljuset än tydligare faller på den som inte kan utöva sin grundlagsstadgade rätt till bostad, och att detta förklaras som den enskildes skuld. Vilket kommer leda till barmhärtighetsboenden, snarare än en inkluderande bostadsförsörjning. Historien är full av sådana lösningar; fattigstugor, nödbostäder, slum. Ingen av dessa har dock någonsin kännetecknat jämlika samhällen. Tvärtom.
Men låt oss inte hänfalla åt dystra profetior, utan istället tänka konstruktivt. Bostadspolitiken tycks numera alltid utgå från att det är den bostadslöse som är problemet. Marknaden är normalläget där individen hittar sina lösningar. Men en jämlik samhällsplanering är i grunden omöjlig att anpassa utifrån marknadens mekanismer. Du måste lösa de svåraste utmaningarna innan du kan släppa in vinstintressen. Idag gör vi uppenbarligen tvärtom när det gäller bostadsförsörjning, men i vems intresse?
Ha en bra helg!
Jonas Nordling
Chefredaktör och utgivare
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
