Fredagskrönika Vissa tycker att det är obehagligt med fattigdom, och vill inte se det. Om människor ska vara fattiga, då får de vara någon annanstans. Det som inte syns, finns inte. Men så funkar det inte, skriver Tanvir Mansur.
Ett par kommuner i Sverige har genomfört det. Det så kallade tiggeriförbudet. Det som riktar sig särskilt till människor som kommer från andra EU-länder. Särskilt mot romer. Även om politikerna inte säger det.
I Vellinge infördes det första förbudet. På gatorna fanns det knappt några människor som bad om pengar. Ändå röstade fullmäktige igenom det. Efter det har trakasserierna ökat. Trebarnsmamman Alina Dobrică lämnar kommunen nu. Inte för att hon har blivit bortkörd av polisen, utan för att hon uppfattas som “tiggare” av invånarna. Det har lett till att Vellingebor skriker, spottar och svär mot henne. Det är inte anständigt. Vellingeborna gör det alltså med råg i ryggen från kommunens beslut.
Vi får inte glömma Gheorghe ”Gica” Hortolomei-Lupuska i Huskvarna. I augusti förra året hade två pojkar sparkat och slagit honom med tillhyggen. Så mycket att han dog av det. I rättegången friades 16-åringen från mord, men fälldes för grov misshandel. 14-åringen var inte straffmyndig, så han blev inte åtalad.
Om du verkligen inte gillar att se fattigdomen, då kanske det är dags att göra något för att människor kan ta sig ur den.
Hatet mot människor som tigger, och speciellt romer, hänger ihop med hur vi pratar. Ju mer avhumaniserande vårt språk och beteende är, desto mer rättfärdigade känner sig människor som trakasserar. Det är alltså lättare att slå mot en person som ingen tycker förtjänar att vara här.
Romer har bott i Sverige i över 500 år. De är de mest förföljda folkslagen i hela Europa. I Sverige var det inte förrän 1959 som romer fick rätt till regelbunden skolgång. Det här är bara en fortsättning på den diskrimineringen. Då kanske några tänker “låt Rumänien ta hand om sina egna”. Men det är ju där problemet ligger. Rumänien, precis som alla andra länder i Europa, diskriminerar också romer och fattiga. Ingen bryr sig om de som är på samhällets botten.
Och även om det är sex kommuner som har “förbjudit tiggeri”, så är majoriteten fortfarande emot det. I de olika kommunerna vill framförallt Sverigedemokraterna förbjuda fattiga människor att be om pengar. Det är ingen överraskning. Men varför vill Moderaterna det?
För vissa moderater räcker det alltså inte med att förbjuda fattiga människor att be om pengar. Nu vill Täby och Danderyds moderater förbjuda människor att samla in kläder och burkar vid återvinningsstationer.
Det här handlar alltså om att kriminalisera människor som är utsatta. Det säger även Amnesty Sverige, som kräver ett stopp på tiggeriförbuden.
Men tänk om det handlar om organiserad brottslighet, kanske någon tänker. Om någon är kidnappad och tvingad till att sitta och tigga. Än idag finns det väldigt få trovärdiga källor och studier som visar på att människohandel skulle vara skälet bakom alla människor som tigger. Trafficking är redan olagligt i Sverige. Varför skulle ett förbud mot fattiga i centrum göra någon skillnad?
Invånarna i de här städerna tycker det är obehagligt med fattigdom. De vill inte se det. De vill inte konfronteras med sina egna privilegier. Om människor ska vara fattiga, då får de alltså vara någon annanstans än centralt i kommunen. Det som inte syns, finns inte.
På många platser, både i Sverige och utomlands, designas centrala områden för att hålla hemlöshet bortom synhåll. Sneda bänkar, eller bänkar med extra armstöd, för att ingen ska kunna ligga ner. Järnspikar på marken utanför husen, så att ingen kan sitta där. Det kallas “hostile architecture”. Det är precis som med nålar på tågstationernas tak. Som är där för att hålla borta fåglar från att slå sig ner. Så ser vi på människor som lever i hemlöshet idag.
Ett tiggeriförbud är egentligen ett mjukare sätt att designa bort fattigdomen från centrum.
För annars skulle kommunen behöva tänka annorlunda. Mer mänskligt. Istället för att förbjuda människor från att försörja sig, varför inte hjälpa dem ta sig ur fattigdomen istället?
I storstäderna finns det initiativ som hjälper EU-medborgare med vardagsbehov, ger stöd till att förmedla jobb och kontakt med myndigheter. Om du verkligen inte gillar att se fattigdomen, då kanske det är dags att göra något för att människor kan ta sig ur den.
Tanvir Mansur är skribent och producerar podcasts.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
