FREDAGSKRÖNIKAN När Stefan Löfven presenterade regeringsförklaringen fanns inte ett ord om en skattereform. Det är bara att hoppas att det var ett förbiseende. Annars har Socialdemokraterna blivit rejält blåsta, skriver Anders Jonsson.
När statsminister Stefan Löfven presenterade regeringsförklaringen i tisdags fanns ett stort tomrum. Inte ett ord om att regeringen ska inleda arbetet för att få genomföra en omfattande skattereform. Detta trots att ”En omfattande skattereform genomförs” var punkt fyra i Januariavtalet mellan regeringspartierna och Centern och Liberalerna.
Det är bara att hoppas att det var ett förbiseende. Annars har Socialdemokraterna blivit rejält lurade. Liberalerna får sin slopade värnskatt vid årsskiftet, men den ökade beskattningen på kapital uteblir och inkomstskillnaderna ökar ytterligare.
Det är i så fall märkligt. Efter den minst sagt segdragna regeringsbildningen lade Januariavtalet grund för en politisk stabilitet Sverige inte upplevt på många år. Eftersom alternativet var sämre vek sig S för C och L på en rad punkter och kunde hålla tillbaka de krav från MP som skulle ha omöjliggjort ett avtal. Det innebär att regeringen har majoritet i riksdagen för det som finns med i de 73 punkter som avtalet innehåller.
Att då inte ens försöka att få till en ny stor skattereform vore konstigt. Särskilt som behovet är skriande.
Vi har kommit tillbaka till ett tillstånd som kallades perverst.
Det är inte bara LO som i sin jämlikhetsutredning pekar på de ökande inkomstskillnaderna. Det gör även organisationer som Internationella Valutafonden, IMF, och den ekonomiska samarbetsorganisationen OECD, organ som knappast kan beskyllas för någon sorts vänsteraktivism. Såväl IMF som OECD varnar numera för den skada som de ökade inkomstklyftorna gör i form av sämre fungerande ekonomi och polarisering mellan människor som i sin tur är ett hot mot demokratin.
Att inte skattereformen är med i regeringsförklaringen är också konstigt eftersom en stor del av de ökade inkomstklyftorna i Sverige beror på att några tjänar rejält med pengar på sina bostäder och fastigheter, medan de med låga inkomster tappar på grund av att olika transfereringar som a-kassa och sjukpenning tappat i värde. Ska man justera sådant behövs ett större grepp.
Dessutom finns ett stort behov av att göra något åt de allt större skillnaderna i kommunalskatt. Skatten på konsumtion, momsen har också många konstigheter. Den gröna skatteväxlingens långsiktiga effekter på skatteintäkterna borde även beaktas. Kapitalbeskattningen har blivit en härva av olika skattesatser och stora möjligheter att omvandla arbetsinkomster till lågt beskattade kapitalinkomster.
Vi har kort sagt kommit väldigt långt ifrån det enhetliga skattesystem som den senaste stora översynen, skattereformen 90/91 skapade för ett tag. Idag liknar skattesystemet en schweizerost med stora möjligheter för den som har goda rådgivare att komma undan med att inte betala särskilt mycket. Vi har kommit tillbaka till ett tillstånd som kallades perverst inför reformen 90/91.
Det ekonomiska läget är dessutom utmärkt för en stor skatteöversyn. Även om det skulle vara bra med ökade skatteintäkter totalt sett med tanke på befolkningsstrukturen framöver (många fler äldre och många fler yngre) så skulle en skattereform kunna utgå från oförändrat totalt skattetryck. Som Stefan Löfven påpekade i regeringsförklaringen är statsskulden nu nere på samma nivå som 1977. Det finns alltså stora möjligheter att öka belåningen för att klara såväl investeringar som driften i vård, skola och omsorg.
Ändå nämns inte den utlovade omfattande skattereformen med ett ord i regeringsförklaringen. Det är bara att hoppas att den kommer tillbaka när finansminister Magdalena Andersson lägger fram statsbudgeten för 2020 i nästa vecka.
Annars är Socialdemokraterna riktigt blåsta. Det duger inte att sänka skatten på de högsta inkomsterna och samtidigt låta i mångt och mycket samma människor ha lågt beskattade kapitalinkomster på sina placeringar, fastigheter och bostäder.
Visst måste man kompromissa för att Sverige ska ha en regering. Men en socialdemokrati som så flagrant lämnat sitt ideal Ökad Jämlikhet får svårt att överleva i längden.
Anders Jonsson har lång erfarenhet av politisk bevakning och har bland annat varit inrikeschef på Sveriges Radios Ekoredaktion.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
