Vård ställs mot forskning

debatt Den patientnära forskningen får stå tillbaka för att upprätthålla vården i nuet och tillfredsställa kraven på en hög produktion. Vi måste istället se forskningen som en integrerad del av vården och som en del av produktionen. För att detta ska hända måste administrationsbördan minska, fler kombinationstjänster inrättas, och målen för forskningen vara tydliga och mätbara, skriver ledningen för Sjukhusläkarna.

I budgetpropositionen för 2021 föreslår regeringen investeringar på 3,4 miljarder kronor för forskning och innovation genom satsningar på bland annat forskningsinfrastruktur, excellenscentra och en ökning av universitets och högskolors basanslag. Sjukhusläkarna välkomnar satsningar på den medicinska kliniska forskningen. Men det räcker tyvärr inte att enbart tillskjuta dessa medel.

Folkmängden, liksom medellivslängden, ökar och antalet personer över 80 år väntas öka med 50 % till år 2028. Nya skärpta krav ställs också på tillgänglighet och kvalitet. Behovet av klinisk patientnära forskning för att säkra hållbarheten inom sjukvården borde därför vara uppenbar. Detta till trots, så får i tider av resursbrist just den kliniska patientnära forskningen ofta stå tillbaka för rutinsjukvården.

Sedan 2005 har andelen forskarutbildade läkare minskat med 15 procent (Sveriges läkarförbund 2019),vilket tydligt speglar att forskning inte framstår som ett attraktivt val för den kliniskt aktiva läkaren. Meritvärdet av klinisk forskning är för lågt och uppoffringarna för stora. För att väcka intresset för forskning är det viktigt att medicinstudenter tidigt kommer i kontakt med forskning och möter forskande läkare som kan utgöra förebilder. Nästa utmaning är perioden efter genomförd doktorsavhandling, som är kritisk eftersom man då ska etablera en egen forskningslinje. Beroende på när under grund-, specialist- eller fortbildningen man disputerar, konkurrerar forskningen ofta med den kliniska utvecklingen. Om forskning i större utsträckning skulle vara en naturlig del av hälso- och sjukvården hade detta steg inte varit ett hinder, utan fler av de forskarutbildade hade fortsatt att forska. Som det är nu kommer gruppen med seniora forskande läkare att minska och färre kan ta rollen som forskargruppsledare.

Sjukvården behöver styras av den medicinska professionen, där värdet av långsiktighet och verksamhetsutveckling får större vikt i kvartalsrapporten.

På senare år har det gjorts stora satsningar på medicinsk forskning, men ofta med ganska ensidig inriktning mot preklinisk spjutspetsforskning, vilket har skett på bekostnad av bredd och återväxt för den mer patientnära kliniska forskningen. Forskningsmedel måste främja en större bredd inom forskningen, annars riskerar vi en situation där större delen av tillgängliga forskningsmedel styrs till samma områden. Kanske till områden som gynnar starka patientgrupper som kan tala för sig eller där det finns mycket pengar för företagen att tjäna.

För att skapa mer tid för forskning måste forskande läkare avlastas genom att den idag betungande byråkratin minskar. Just nu ser vi istället ett växande regelverk på alla nivåer, från att handleda läkarstudenter och starta enklare forskningsprojekt, till att starta nationella studier på kliniken. Till detta kommer betungande administration kring ansökningar till olika forskningsfinansiärer. Det behövs därför satsningar på kliniknära forskningsservice som kan assistera med råd och handläggning av vissa administrativa uppgifter, samt att byråkrati och administration för enklare ärenden generellt minskar.

Forskande läkare verkar i gränslandet mellan forskning och sjukvård och kan kvalificerat överföra och återföra kunskap mellan patient, vårdgivare, akademi och industri.För bara ett par årtionden sedan var akademi och klinik på universitetssjukhusen sammanvävda under samma chefskap. Idag är de tydligt delade. Många verksamheter har dessutom chefskap och medicinskt ledningsansvar uppdelat. Sjukvården behöver styras av den medicinska professionen, där värdet av långsiktighet och verksamhetsutveckling får större vikt i kvartalsrapporten. Givetvis behöver ekonomin vara i balans, men idag får klinisk forskning stryka på foten alltför ofta.

Ett annat sätt att lyfta forskningen är att ännu tydligare markera för sjukvårdshuvudmännen att forskning är en del av deras uppdrag. Staten kan tydliggöra regionernas forsknings- och utvecklingsuppdrag samt följa upp detta utan att därmed öka administrationen ytterligare. Fler läkare behöver kunna kombinera forskning och sjukvårdsarbete genom inrättandet av fler kombinationstjänster med delad tjänstgöring mellan universitet och sjukvård. För att uppnå detta behöver den patientnära kliniska forskningen ökade anslag.

Integrera forskningen i sjukvården genom dessa åtgärder:

• Öka forskningsanslagen till den patientnära kliniska forskningen och inrätta fler kombinationstjänster.
• Sjukvårdens FoU-uppdrag måste tydligt ingå i sjukvårdens uppdrag och i de beställningar och uppföljningar som görs. Mål ska vara mätbara.
• Sjukvården behöver styras av den medicinska professionen där värdet av långsiktighet och verksamhetsutveckling får större vikt.
• Förenkla regelverken och lätta den administrativa bördan för klinisk patientnära forskning.
• Forskningsmedel måste främja en större bredd inom forskningen.

Förutsättningarna för klinisk patientnära forskning måste snabbt förbättras. I Sverige behövs framförallt fler akademiska kliniska studier för att säkra vårdens långsiktiga utveckling.Sjukhusläkarna uppmanar därför regeringsföreträdare att beakta vikten av åtgärder för att integrera forskningen i det dagliga vårdarbetet, när regeringen under hösten 2020 presenterar en samlad proposition för att peka ut den forskningspolitiska inriktningen.

Karin Båtelson, ordförande Sjukhusläkarna

Bengt von Zur-Mühlen, docent och överläkare, styrelsen Sjukhusläkarna

Magnus Hellström, docent och överläkare, styrelsen Sjukhusläkarna