Kristdemokraterna verkar inte redo att reformera systemet.
Grattis till de hängivna marknadsförarna på Visit Karlstad som lyckats boka in samtliga regeringspartiers landsmöten i just Karlstad nu i vår. Konferenserna har avlöst varandra vid Klarälvens strand: Moderaternas Sverigemöte den 14–15 mars, Liberalernas riksmöte den 22–23 mars.
Och nu: KD-dagarna den 4–5 april.
En framgångsfaktor för den splittrade svenska borgerligheten är att partierna siktat in sig på olika sakfrågor. Moderaterna har skaffat sig trovärdighet i ekonomisk politik och brottsbekämpning, Liberalerna är skolpartiet framför andra, och KD har under åren försökt profilera sig som det parti som bryr sig mest om sjukvården och äldreomsorgen.
Förra året drabbades vården av massiva nedskärningar
Därav mottot för årets KD-dagar: Vård, vardag och värderingar.
I dag har KD det högsta ansvaret för vården i Sverige, sjukvårdsminister är kristdemokraten Acko Ankarberg Johansson.
Det går inte så bra.
Förra året drabbades vården av massiva nedskärningar, Läkartidningen rapporterar att antalet varsel förra året var det högsta på 15 år. Det tillskott på 5,9 miljarder som sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson presenterade tidigare i år kommer inte att räcka på långa vägar.
Och det är inte bara brist på resurser. Det är också brist på vettig styrning. Skandalen i Västra Götalandsregionen med vårdcentraler som drivs av kriminella är bara den senaste i raden.
Det är bra att Kristdemokraterna vill sätta värderingar på dagordningen. Att inte stjäla borde vara en grundläggande värdering. Ändå vägrar Ankarberg Johansson att reformera systemet. I dag råder tvångs-LOV inom primärvården, alla regioner måste tillåta fri etablering av vårdcentraler och andra primärvårdsmottagningar. De privata aktörerna har rätt till skattefinansiering, men de behöver inget tillstånd från IVO för att bedriva verksamhet, och de lyder inte under offentlighetsprincipen.
Istället för att ta tag i det misslyckade marknadsexperimentet insisterar Kristdemokraterna på en lösning som ingen annan tror på: att förstatliga vården. Valstrategiskt är det ett smart förslag – många är missnöjda med hur sjukvården fungerar, och därmed med regionerna.
Samtidigt är det nog fler och fler som frågar sig vad staten sköter bra, egentligen?
Vem vill att staten ska sköta vården som den sköter Arbetsförmedlingen? Staten har inte direkt något bra track-record när det gäller närvaro i hela landet, om man säger så. Ska det bli lika långa väntetider som på Migrationsverket? Samma stelbenta regelverk för vem som får träffa en läkare som på Försäkringskassan?
Samma brist på förslag som skulle innebära en förändring på riktigt råder inom äldreomsorgen, ett annat område där KD har hög svansföring. Det är i ju för sig en moderat, Anna Tenje, som är äldre- och socialförsäkringsminister, men det är Jakob Forssmed som är chef för Socialdepartementet och det är en kristdemokrat, civilminister Erik Slottner (tidigare äldre- och trygghetsborgarråd i Stockholms stad) som har ansvaret för statens relation med regioner och kommuner där vården och omsorgen utförs.
Även inom äldreomsorgen blir vi närmast dagligen påminda om bristen på resurser – och bristen på demokratisk kontroll. Istället är det vinstintresset som styr. Till exempel på omsorgsföretaget Vardaga, där larver kryper i de äldres sår, samtidigt som företaget tar ut stora vinster. När personalen ville larma om missförhållande fick de order om att hålla tyst. Det är vardag inom svensk äldreomsorg.
Hur det står till med KDs värderingar? Det kanske vi får svar på i Karlstad.
Lisa Pelling
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
