Toppmötet i Göteborg visar att EU måste leverera mer än åtstramning. Men det kostar. En skatt på finansiella transaktioner är ett sätt att få in pengar till reformer som ökar jämlikheten.
Angela Merkel kom inte, men 26 andra stats- och regeringschefer kom till Göteborg i fredags. Och det var inte för vädrets skull.
Normalt sett är det EU:s ordförandeland (just nu Estland) som är värd för toppmöten. Att Sveriges statsminister Stefan Löfven ändå kunde få alla stats- och regeringschefer att göra plats i sina kalendrar och komma till Göteborg är resultatet av hårt arbete.
Det är också ett tecken på en ökande medvetenhet om att EU och EU-samarbetet måste klara av att leverera mer än åtstramning. »EU kan inte enbart syssla med företagens villkor och staternas underskott, samarbetet måste också handla om människors arbets- och levnadsvillkor« som Ylva Johansson uttryckte det inför mötet.
Det är sant att toppmötet inte innebar att EU antog någon ny, tvingande lagstiftning.
Det är dock ofta olämpligt med lagstiftning på sociala området. Länderna är väldigt olika, inte minst fungerar arbetsmarknaderna olika.
Samtidigt är det problematiskt att det verkar enkelt för EU att enas om åtgärder som befriar marknaden, men svårt att enas om politik som befriar människor från fattigdom och utsatthet.
En annan utmaning är finansieringen. Avregleringar och åtstramningspolitik syns inte som utgifter i EU:s budget. Men för att nå framsteg på det sociala området skulle EU behöva utrustas med starkare finansiella muskler. EU måste omfördela, inte minst från den gemensamma jordbrukspolitiken.
Det är absurt att över en tredjedel av EU:s budget fortfarande går till att stödja jordbruket, som utgör mindre än 2 procent av EU-ländernas totala ekonomi. EU borde också skaffa sig nya intäktskällor.
En viktig del av uppföljningen av det sociala toppmötet skulle vara att samlas kring 11 EU-länders förslag om en skatt på finansiella transaktioner. Det förslag som bland andra Österrike och Tyskland ställt sig bakom skulle innebära intäkter på mellan 30 och 35 miljarder euro per år. 2011 la EU-kommissionen fram ett liknande förslag.
För att nå framsteg på det sociala området skulle EU behöva utrustas med starkare finansiella muskler.
Det är rimligt att fri rörlighet av kapital som möjliggjorts av den inre marknaden ska beskattas. Det skulle möjliggöra jämlikhetsskapande politik på flera sätt: skatten skulle minska den ojämlika maktfördelningen mellan demokratiska regeringar och spekulanternas destruktiva makt att välta hela ekonomier.
Inkomsterna skulle kunna användas för att skapa jämlika livsvillkor genom investeringar i utbildning och människors hälsa.
Det sociala toppmötet befäste formellt den sociala pelaren.
Den sociala pelaren består av tjugo principer och rättigheter som ska tvinga såväl EU-institutionerna som medlemsstaterna att sträva efter sådant som ökad jämställdhet och allas lika möjligheter på arbetsmarknaden, en bättre balans mellan arbete och privatliv, och bättre tillgång till utbildning och livslångt lärande.
Den åttonde principen i den sociala pelaren är central. Den handlar om arbetsmarknadens parter. De ska, enligt den sociala pelaren, få ökade möjligheter till insyn och förhandling. Deras kapacitet att delta i och bidra till den sociala dialogen ska stärkas.
Det är både en förutsättning och ett verktyg för att ta EU från ekonomisk åtstramning till social återhämtning.
Genom det sociala toppmötet lyckades Stefan Löfven och den svenska regeringen ge de sociala frågorna momemtum: de riktade kamerorna och nyhetssändningarna mot de sociala frågorna.
Nu gäller det att hålla trycket uppe. Inte minst från fackligt håll. Vardagen efter toppmötet är en vardag av facklig kamp.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
