Vem tror regeringen den kan lura? Nya organisationsrutor löser inte välfärdens problem.
Moderaterna har utsett Irene Svenonius, partiets främsta förespråkare för sammanblandning av offentligt och privat, att vara med och utreda statlig styrning av sjukvården. Det bisarra valet antyder att regeringen vill försäkra sig om att vårdföretagen ska fortsätta kunna tjäna miljarder skattekronor på sjuka människor, utan omvägen om regional demokrati.
Svenonius, tidigare finanslandstingsråd (M) i huvudstadsregionen, förlorade valet rejält 2022. Hon hade då varit med och öppnat pengakranarna till den privata vården, som lett till förtur för dem med minst behov.
Nu har hon fått hedersuppdrag som ledamot i den politiskt sammansatta grupp som är med och utreder ett helt eller delvis statligt huvudmannaskap för hälso- och sjukvården, en fråga KD, men ingen annan, drev hårt i valrörelsen.
Välfärden behöver sina 25 miljarder omgående
Men i Tidöavtalet, överenskommelsen mellan regeringspartierna och SD, har alla fått sina godbitar. Denna är inte så liten. Att låta staten ta över styrningen av vården ändrar hela det svenska styrelseskicket, med beskattningsrätt, kommunalval, politiska beslut – och väljarnas möjlighet till ansvarsutkrävande. Exempelvis att avsätta Moderaterna om man inte gillar deras sätt att sköta sjukvården.
Jättereformen berör en tiondel av Sveriges BNP. Den ska klaras via en ”ändamålsenlig och kostnadseffektiv myndighetsorganisation som är anpassad och har kapacitet att klara de nya uppgifterna”, enligt direktiven. Som om sjukvården inte redan är övertyngd av administration och kontroll.
Att ge en ny statlig myndighet uppdrag att sköta hela Sveriges hälso- och sjukvård minskar maktdelningen och reducerar väljarnas inflytande. I själva verket handlar det om att staten garanterar bidragen till privata vårdföretag.
Sjukvårdens brister hamnar i riksdagen där de konkurrerar med ett antal andra tunga frågor.
Staten tar allt mindre ansvar för välfärden och skiftet har skett i stort sett utan offentlig debatt, skriver Katrin Stjernfeldt Jammeh (S), Stefana Hoti (MP) och Roko Kursar (L) ledande politiska företrädare i Malmö kommun i SvD (21 augusti).
År 2000 var statsbidragen hälften av kommunernas samlade intäkter. Idag är de ungefär en tredjedel. Hälso- och sjukvården utgör 85 procent av regionernas kostnader. De krympande generella statsbidragen har lett till kris i hela landet.
I år fattas 25 miljarder, alltså 25 000 miljoner, bara till välfärdens grundfinansiering.
Det borde oroa M, KD och L.
Landets kommun- och regionpolitiker tvingas till lokala skattehöjningar som drabbar låginkomsttagarna hårdare, eftersom skatten betalas lika av alla, oavsett inkomst.
Allt mer av kostnaderna för skolan, äldreomsorgen och sjukvården betalas därmed av dem med de lägsta lönerna.
Det borde också oroa allmänheten.
I regionerna planeras för stora sparpaket, exempelvis ska Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg dra ner med 500 miljoner kronor. Region Västra Götalands underskott motsvarar driften av hela Södra Älvsborgs sjukhus, berättade regionstyrelseordförande i Västra Götaland, Helén Eliasson (S), i P1-programmet Studio Ett i fredags.
Välfärden behöver sina 25 miljarder omgående. Statsbidragen måste värdesäkras med hänsyn till prisökningar och befolkningssammansättning.
Det är viktigare än de rekordstora skattesänkningar för höginkomsttagare som nu ligger i regeringens budget just genom att brytpunkten för inkomstskatt automatiskt räknas upp med inflationen varje år, till skillnad från finansiering av vård, skola och omsorg.
Nya organisationsrutor löser inte vårdens problem. Vårdsverige behöver mer pengar till personal, primärvård och vårdplatser, inte mindre demokrati. Vem är det regeringen tror att den kan lura? Vårdpersonalen? Patienterna? Medborgarna?
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
