Vården bör ta cannabisfrågan på större allvar

Cannabis Utifrån nuvarande forskningsläge finns all anledning att inte införa åtgärder som riskerar att fler i samhället börjar använda cannabis, skriver Peter Moilanen, chef för Narkotikapolitiskt Center.

Konsumtionen av cannabis ligger fortfarande på en låg nivå i Sverige, men i takt med att fler länder liberaliserar synsättet kring cannabis utmanas normerna. Det finns all anledning att fundera över vilka konsekvenser en ökad användning av Cannabis skulle få. Inte minst utifrån att kommuner och regioner redan befinner sig i en ekonomiskt krävande situation i fotspåren av bland annat pandemin och effekterna av kriget i Ukraina.

Vad gäller cannabisanvändning är flera konsekvenser redan välkända. När forskningsrådet FORTE sammanfattade kunskapsläget i ”Cannabis: Harmlös rekreation eller farlig drog?” (2019) lyfte de att användande av cannabis framförallt påverkar olika psykiska funktioner. Regelbunden användning kan leda till beroende och nedsatt kognitiv funktion men också högre risk för schizofreni och andra kroniska psykoser. Till det kan läggas ökad risk för sociala problem som påverkar skola och arbete.

Däremot såg de mer osäkra samband mellan till exempel cannabis och cancer. I ett försök att klargöra det senare bad vi Centralförbundet för Alkohol- och Narkotikafrågor att titta närmare på detta, vilket resulterat i rapporten ”Cannabis och risken för cancer – Vad säger aktuell forskning?” (Mats Ramstedt, 2022). Rapporten bygger på resultaten av studier, genomförda mellan 1973 och 2019, som ingår i en forskningsöversikt.

Enligt översikten borde ett samband mellan cannabis och cancer kunna förväntas vara givet, bland annat utifrån likheten mellan tobaks- och cannabisrök. Detta då cannabisrök innehåller en rad cancerframkallande ämnen som även finns i tobaksrök samt att cannabisrökning medför liknande förändringar på lungor som cigarrettrökning.

Utifrån nuvarande forskningsläge finns all anledning att inte införa åtgärder som riskerar att fler i samhället börjar använda cannabis.

Ändå konstaterar översikten att det endast finns svag evidens för att långvarig cannabisanvändning är kopplad till utveckling av testikelcancer och att evidensen är otillräcklig gällande andra cancerformer, som till exempel lungcancer och cancer i huvud och hals.

Det betyder inte att det inte kan finnas ett samband mellan cannabis och cancer, vilket är viktigt att lyfta fram. Anledningen till svag eller otillräcklig evidens beror enligt översikten bland annat på att få personer ingår i studierna, bristfällig kartläggning av cannabisanvändande samt att kvaliteten i studierna var relativt låg. Det var även en svårighet att isolera effekten av just cannabis, då många personer i studierna även rökte cigaretter. Det senare är intressant i förhållande till att det finns en svag evidens för att cannabis kan leda till testikelcancer, då den cancerformen inte är kopplad till cigarrettrökning och därmed är lättare att skilja från effekter av tobak.

Nya kunskapsöversikter har visat att cannabis har potential till skador, inte minst vad gäller hjärnan. Rapporten om cannabis och cancer visar att det fortfarande är mycket vi inte vet om vilka ytterligare skador som cannabis kan kopplas till, men att det inte betyder att ökad skadepotential inte finns. För att få en samlad bild behövs mer forskning.

Utifrån nuvarande forskningsläge finns all anledning att inte införa åtgärder som riskerar att fler i samhället börjar använda cannabis. Framförallt för att minska risken för ohälsa och lidande hos den enskilde individen och deras närstående, men också för att kunna nyttja samhällets resurser till andra angelägna ändamål i pandemins fotspår. Att prioritera förebyggande arbete inom kommuner och regioner för att hålla nere användandet torde vara en god investering utifrån vad vi i dagsläget vet. Risken är annars att vi upptäcker skador vi i dagsläget inte har koll på samtidigt som nya konsumtionsvanor etablerat sig.

Peter Moilanen, chef Narkotikapolitiskt Center