Vårdvalet är en avtalsform som ger möjlighet till en långsiktig och flexibel relation mellan landstinget och vårdgivarna, skriver Håkan Tenelius, näringspolitisk chef och Karin Liljeblad, näringspolitisk expert.
Landstingsrådet Håkan Jörnehed (V) skriver tillsammans med sina partivänner Katrin Persson och Thomas Magnusson, om vårdvalen i Stockholms läns landsting.
Att Vänsterpartiet misstror valfrihet och privat driven verksamhet i vården är knappast nytt. Men nog är det magstarkt av Håkan Jörnehed att påstå att den stora majoriteten av de privata vårdgivarna i Stockholm inte skulle vilja bidra till att utveckla vården i Stockholms läns landsting, utan bara är där för att tjäna pengar.
De 30 000 patienter som varje dag besöker en husläkarmottagning, specialistmottagning eller ett sjukhus i länet som drivs av privata vårdgivare känner förmodligen inte igen den bilden. Tvärtom är förtroendet för den privat drivna sjukvården stort bland patienterna, högre än för den landstingsdrivna vården. Det visar Svenskt Kvalitetsindex undersökningar år efter år. 77 procent av patienterna är nöjda med den vård de fått hos privata vårdgivare, mot 72 procent i den landstingsdrivna vården.
Vi tror inte heller att alla de läkare, sjuksköterskor, barnmorskor, fysioterapeuter och andra yrkesgrupper som arbetar hos de privata vårdgivarna känner igen den bild som Jörnehed & Co försöker måla upp av giriga vårdföretagare. Tvärtom har de privata vårdgivarna ofta lättare att attrahera och behålla sin skickliga personal.
Vi vet också genom Sveriges Företagshälsors undersökningar att de privata vårdgivarna generellt sett får något högre betyg av sina medarbetare än vad landstingen får som arbetsgivare.
När BB Sophia blev tvungna att stänga skrev Lisa Gemmel på Dagens Arena att »de barnmorskor som nu slutar på BB Sophia vägrar återvända till landstingets förlossningsavdelningar. De har nu upplevt hur en förlossningsvård borde gå till – en barnmorska per födande i en miljö där familjerna i hög utsträckning själva kan välja hur förlossningen ska ske. Att gå tillbaka till ett överbelastat landsting med dålig arbetsmiljö är inget de vill.«
Jörnehed och hans partivänner har rätt på en punkt. Privata vårdgivare är generellt sett duktiga på att nyttja sina resurser effektivt och kan därigenom hålla nere sina kostnader. Men kanske skulle den landstingsdrivna verksamheten kunna dra lärdomar? Som Nima Sanandaji pekade på härom veckan i Dagens Samhälle ökar underskotten på de större sjukhusen i landstingen allt mer.
Mellan åren 2012-2014 blev de ackumulerade underskotten, enligt artikeln, på Södersjukhuset -191 miljoner kr, på Danderyds sjukhus -183 miljoner kronor och på Karolinska över en halv miljard kronor. Det är förluster som är det verkliga hotet i välfärden, inte vinster.
Ett perspektiv som Jörnehed och hans partikamrater helt missar är att både landstinget och de privata vårdgivarna har intresse av långsiktigt partnerskap i sjukvården. Med hjälp av de privata vårdgivarna kan landstinget – utöver att erbjuda sina medborgare möjlighet att välja och välja bort vård – korta vårdköer, få en bättre tillgänglighet och mer vård för pengarna. Mångfalden av vårdgivare sporrar också till kvalitetsutveckling.
Vårdvalet är en avtalsform som ger möjlighet till en långsiktig och flexibel relation mellan landstinget och vårdgivarna. Men dialog dem emellan är en förutsättning för att vårdvalen ska fungera bra. Som partners har de gemensamt intresse av att vårdvalen är stabila och långsiktigt hållbara.
Håkan Tenelius, näringspolitisk chef Vårdföretagarna
Karin Liljeblad, näringspolitisk expert Vårdföretagarna
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
