Vi har inte slut på egna argument. Vårdvalet ger patienter möjligheter att välja och välja bort vårdgivare, skriver Håkan Tenelius, näringspolitisk chef och Karin Liljeblad, näringspolitisk expert, Vårdföretagarna.
I redaktionsbloggen skriver Lisa Gemmel om förlossningskrisen i Stockholm, och kommenterar vårt debattinlägg om vårdval den 14 juni. Hon kallar oss oärliga och hävdar att vi har slut på egna argument eftersom vi citerade en av hennes formuleringar.
Men nej, det var inte i brist på egna som vi lånade Gemmels argument. Det var för att det var så bra. Hon skrev att »de barnmorskor som nu slutar på BB Sophia vägrar återvända till landstingets förlossningsavdelningar. De har nu upplevt hur en förlossningsvård borde gå till – en barnmorska per födande i en miljö där familjerna i hög utsträckning själva kan välja hur förlossningen ska ske. Att gå tillbaka till ett överbelastat landsting med dålig arbetsmiljö är inget de vill.«
Det är en formulering som på pricken fångar poängen med alternativ och etableringsfrihet i vården. Den som ser brister i befintlig vård och behov som inte tillfredsställs, och som har en idé om hur vården kan utvecklas kan förverkliga sin idé. Patienterna är vinnare, men också medarbetarna.
Men Gemmels slutsats delar vi förstås inte – att möjligheten att välja förlossningsvård är »skrattretande«. Det gör inte heller de många blivande föräldrar som sett fram emot en förlossning på BB Sophia. Vårdvalets kritiker har en svårbegriplig blind fläck: De ser inte hur viktig valfriheten är för patienterna, att den har ett värde i sig. När Demoskop frågade svenskarna i våras svarade 85 procent att det är viktigt att kunna välja sjukhus eller vårdmottagning. Även bland rödgröna sympatisörer var majoriteten stor – V: 58 procent, S: 75 procent och MP: 88 procent.
Det är en tragedi att BB Sophia inte kunde fortsätta. Men företagets sorgliga missbedömning av de ekonomiska förutsättningarna illustrerar samtidigt det faktum att investeringen – och därmed också den ekonomiska risken – gjorts med privata pengar, inte skattepengar. Det illustrerar också en skillnad mellan privat och landstingsdrift – inte ens ett stort vårdföretag kan driva verksamhet med stora underskott på det sätt som ofta sker år ut och år in på landstingsdrivna kliniker och sjukhus, med nya tillskott av skattepengar. Underskotten på de landstingsdrivna klinikerna är ett stort hot i sjukvården, eftersom de tränger ut annan vård. Men det blir ofta mindre tydligt både för landstingsledningen och medborgarna.
Och nej, vi har inte slut på egna argument. Vårdvalet ger patienter möjligheter att välja och välja bort vårdgivare. Erfarenheterna visar att det kortar vårdköer, ger bättre tillgänglighet och sporrar alla vårdgivare, oavsett om de är privat eller landstingsdrivna, till kvalitetsutveckling. Mångfalden av vårdgivare bidrar till att vårdens professioner får fler än en arbetsgivare. Och vårdvalet skapar bättre förutsättningar för långsiktiga relationer mellan landstinget och vårdgivarna än vad traditionella upphandlingar enligt LOU gör. Grunden i ett sådant partnerskap är dialog – om problem som uppstår på vägen, hur de kan rättas till och om hur vårdgivarna tillsammans med landstinget kan bidra till att göra sjukvården i länet bättre.
Håkan Tenelius, näringspolitisk chef, Vårdföretagarna
Karin Liljeblad, näringspolitisk expert, Vårdföretagarna
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
