Konsekvenserna av "Vårdval Stockholm" blir allt mer synliga. I går kunde Svenska Dagbladet berätta om att 90 anställda har köpts ut av landstinget i Stockholm, när vårdcentralerna i socialt utsatta områden bantats inför nyordningen från årsskiftet. Kunde den borgerliga majoriteten i landstinget inte ha gjort något vettigare för dessa 50 miljoner än att glesa ut vårdpersonalen i de delar av Stockholm där befolkningen är sjukast?
Efterfrågan och behov är två helt olika saker. Efterfrågan av vårdtjänster är i det närmaste omättlig, inte sällan utspädd av många relativt friska människor som söker för småkrämpor. Behov är något som bara de verkligt sjuka har. För att kunna släppa in mer av marknad i systemet, har de borgerliga behövt prioritera efterfrågan framför behov, i strid med den medicinska etiken.
När marknaden får styra kommer till exempel fem nya vårdcentraler att etableras på Kungsholmen, medan den enda som finns i Jordbro berövas 30 procent av sin budget. De rika och yngre – och i huvudsak friska – på Kungsholmen kan därmed shoppa runt bland de olika vårdcentralerna, medan köerna växer bland den sjukaste befolkningen i kranskommunerna, ofta äldre och multisjuka.
Makt åt patienterna, ropar landstingsrådet Filippa Reinfeldt (m). Och "Vårdval Stockholm" bygger på föreställningen att vi medborgare vill göra ett obegränsat antal läkarbyten. Men vill vi det? För de flesta patienter gäller att vi helst går till någon vi känner. Landets distriktsläkare kan vittna om att den bästa vården får de patienter man träffat tidigare och vars sjukdomshistoria läkarna kan i detalj.
"Tillgänglighet" är ett politiskt slagord. Mot detta står den medicinska verkligheten, där begrepp som "kontinuitet" är betydligt mer angeläget. Konkurrens är förstås inte fel. Men går det att konkurrera om något så svårmätbart som vård?
En illustration ger Halland. Där finns redan modellen med det fria vårdvalet, om än i en något mindre brutal form än i Stockholm. Men resultatet är bland annat att utskrivningen av antibiotika i Halland är högst i Sverige. Tio minuter per patient innebär alltså risker för vanvård.
"Vårdval Stockholm" är en marknadsliberal skrivbordsprodukt, inte olik de stalinistiska projekten i det forna Sovjetunionen, där människor skulle tvångsförflyttas och floders lopp ändras och där karten alltid var viktigare än terrängen. Ett mer träffande namn vore därför "Vårdslakt Stockholm".
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
