Vårdval BUP – vad kan gå fel?

Ledare Moderaterna i Region Stockholm vill införa vårdval inom barn- och ungdomspsykiatrin. Nästan ingenting pekar på att det är en bra idé.

”Fler aktörer i BUP kan leda till både bättre tillgänglighet och ökad konkurrens där alla måste höja kvaliteten och produktionen”, skriver Moderaterna i Stockholm i en rapport som släpptes häromveckan. Det är logiskt att just Moderaterna i Region Stockholm vill lösa krisen inom barn- och ungdomspsykiatrin med att införa vårdval. Vårdval är Huvudstadsmoderaternas standardlösning. I dag finns 50 vårdval i Stockholm listade på regionens hemsida. Allt från allergologi och barnmorskemottagningar till öron-, näs- och halssjukvård är öppet för privata aktörer.

Etableringsfrihet för privata aktörer även inom barn- och ungdomspykiatri. Vad kan gå fel?

En uppsplittring av vården på fler aktörer försvårar samverkan

Det mesta, om du frågar dem som berörs. När det borgerliga styret i Region Skåne försökte införa vårdval inom BUP protesterade alla: personalen på alla Skånes barn- och vuxenpsykiatriska kliniker, patientföreningar och brukarorganisationer, forskare och experter, Region Skånes strategiska råd för psykisk hälsa. Chefsöverläkarna för samtliga psykiatriska kliniker i Skåne menade i ett gemensamt uttalande att privatiseringen av BUP skulle kunna få katastrofala följder.

Så, Vårdval BUP – what could possibly go wrong?

Här är (nästan) hela listan:

Dyrare vård. Vårdval har visat sig vara extremt kostnadsdrivande. Enligt Moderaterna skulle fler aktörer inom BUP leda till ”ökad konkurrens där alla måste höja kvaliteten och produktionen”. Men den bistra erfarenheten av att införa vårdval (och ”fritt skolval”) är att denna ”konkurrens” varken leder till ökad kvalitet eller ökad effektivitet. Det beror framförallt på att det som är mest lönsamt på en kvasimarknad för välfärdstjänster som vården eller skolan inte är att erbjuda bättre kvalitet – utan välja de mest lönsamma patienterna eller eleverna.

Resursslöseri. Det är mera lönsamt att rikta in sig på patienter med små krämpor och lättare åkommor, än svårt sjuka, personer med samsjuklighet eller kroniska besvär. På samma sätt som det inom skolans värld är mest lönsamt för friskolor att attrahera lättundervisade elever, och sortera bort nyanlända och elever med behov av särskilt stöd. Vårdval inom barn- och ungdomspsykiatrin skulle med all säkerhet öka ”tillgängligheten”, men bara för de med små, avgränsade och därmed lönsamma besvär. Alla andra skulle behöva ställa sig i de allt längre köerna.

Längre köer. Vårdval premierar tillgänglighet för de med små besvär på bekostnad av den sammanhållna och samordnade vård som de med mer omfattande problematik behöver. Om fokus bara är på att ställa diagnoser kan man organisera vården i separata enheter. Till och med i konkurrerande små celler som alla bara ser till sin egen lilla verksamhetslåda (och sin egen lönsamhet). Men en fungerande behandling kräver ett samarbete och en samordning av alla vuxna som finns kring det barn eller den ungdom som mår dåligt.
Vinstdrivande aktörer har ett intresse av att fakturera så mycket som möjligt. Det ökar så klart ”produktionen”, som Moderaterna skriver om, men knappast effektiviteten. En effektiv vård använder de begränsade resurserna där de behövs som bäst. Det kräver ofta ett komplex samarbete och samspel mellan olika delar av vården. Lärare och speciallärare som samarbetar skolkurator och skolpsykolog, som får handledning av läkare på BUP. En ungdom som mår dåligt behöver verktyg att hantera vardagen, anpassningar i skolan, stödsamtal och kanske läkemedel. Samtidigt och samordnat. En uppsplittring av vården på fler aktörer försvårar inte bara samverkan, en sådan fragmentisering kan förstöra förutsättningarna för olika delar av vården att samarbeta över huvud taget.

Förvärrad kompetensbrist. Vårdval har visat sig vara förödande för utbildningen av läkare och specialistsjuksköterskor, eftersom privata aktörer inte behöver ta ansvar för att till exempel utbilda AT- och ST-läkare.

Det är ingen tvekan om att barn- och ungdomspsykiatrin behöver fungera bättre. Men för att citera Kajsa Dovstad, läkare och programansvarig för välfärdsfrågor på marknadsliberala tankesmedjan Timbro: ”valfrihet är ingen universallösning på problemen i sjukvården – och privatisering utan förnuft gör saken ännu värre”.