Västsahara Varför gör inte omvärlden, politiker och media mer för de 19 västsahariska aktivister som sitter i marockanska fängelser? Det frågar sig Lena Thunberg, redaktör för Tidskriften Västsahara.
19 västsaharier har suttit fängslade i 12 år i marockanska fängelser. De så kallade Gdeim Izik-fångarna är dömda till 20, 25, 30 år eller livstids fängelse för brott som de nekar till. Alla är kända Västsaharaaktivister som fredligt agerat för att FN:s fredsplan, en folkomröstning om Västsaharas självständighet, äntligen ska genomföras och att Marockos ockupation ska upphöra.
De huvudsakliga bevisen mot de 19 männen är uttalanden som de har gjort under tortyr.
I november 2022 publicerade Human Rights Watch och Amnesty International en svidande kritisk rapport om detta marockanska rättsfall. De 19 männen är dömda för att tillhöra ett kriminellt gäng och att ha orsakat 11 polisers död 2010 i samband med att ett protestläger i ockuperade Västsahara raserades av marockansk polis. De huvudsakliga bevisen mot de 19 männen är uttalanden som de har gjort under tortyr. FN:s kommitté mot tortyr har protesterat mot att det marockanska rättssystemet inte har lyckats fastställa att tortyr ägt rum och att bevisen mot västsaharierna därmed saknar värde.
Enligt Amina Guellali från Amnesty International kan den som opponerar sig mot det marockanska styret i Västsahara inte räkna med en rättvis rättegång. Det visar behandlingen av Gdeim Izik-fångarna. Flera av fångarna har hungerstrejkat på grund av misshandel, avsaknad av medicinsk vård och total isolering. Alla har begärt att få bli förflyttade till fängelser nära Västsahara. Sedan 2017 har de spridits ut på sex olika fängelser i stället för att vara samlade på ett.
En av de ursprungligen 25 dömda fångarna som frigavs, dog strax efter frigivandet – av sina skador, berättar Mohamed Mayara, som inbjudits till Sverige av Emmaus Stockholm. Fyra av de 19 är journalister och två av dem tillhör mediekollektivet Equipe Media, som ständigt förföljs. Fångarna sitter i ensamceller utan kontakt med andra – förutom fångvakten. En gång i månaden får de tala i telefon med sina anhöriga. En vakt lyssnar hela tiden. Skulle något olämpligt sägas, straffas fången. De anhöriga, ofta numera gamla föräldrar, med små medel, orkar inte längre resa 100 mil för att sedan kanske hindras från att komma in i fängelset – vilket har hänt. Det är ett stort lidande inte bara för de fängslade utan också för de anhöriga och andra som kan göra lite.
Situationen i ockuperade Västsahara försämras för alla västsaharier på olika sätt. Nya bosättare från Marocko får alla jobb inom fosfat- och fiskeindustrin samt på växthusodlingar. Studenter får heller inga jobb, ett sätt att få de unga västsaharierna att till slut lämna landet.
Marockos FN-ambassadör Omar Hilale förklarade 31 oktober i år att Gdeim Izik-fångarna behandlas väl.
De flesta svenska politiker är tysta om Västsahara för att inte stöta sig med Marocko, som får EU-pengar för att stoppa migranter över Gibraltar sund till Europa. Men svensk media är också tyst. Varför?
Lena Thunberg, redaktör för Tidskriften Västsahara
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
