Utrikespolitik Varför har västliga regimer goda relationer med Saudiarabien medan Afghanistan är pariah? Det trots att det handlar om två förtryckarregimer som rimligtvis borde behandlas på samma sätt. Det skriver Anders Fänge, före detta landchef för Svenska Afghanistankommittén.
Jag läser i tidningen att en ung tvåbarnsmor i Saudiarabien har dömts till 34 år i fängelse. Hennes brott var att hon i sociala media spridit texter som var kritiska mot regimen. En regim som kännetecknas av ett teokratiskt styre med en religiöst grundad lagapparat som inte tillåter någon som helst opposition, och som är strängt repressiv mot kvinnor, och som inte drar sig för att mörda regimkritiker på andra länders territorium. Med ett rättsväsen som, enligt Amnesty, framtvingar erkännanden genom tortyr, och som dömer till långa fängelsestraff, piskning och döden medelst halshuggning även för vad som i Europa skulle uppfattas som mild och berättigad kritik mot systemet. En regim som sedan ett antal år driver ett oförklarat krig i grannlandet Jemen, där hundratusentals människor dött. Det finns starka indikationer på att medlemmar i det saudiska kungahuset gett avsevärda ekonomiska bidrag till terrorsekten, Islamska Staten.
Det finns stora likheter mellan dessa bägge regimer men de behandlas helt olika av det internationella samfundet, inklusive Sverige.
Och så har vi Afghanistan där talibanerna nyligen firade sitt maktövertagande den 15 augusti 2021. Liksom den saudiarabiska är det en teokratisk regim som präglas av en antidemokratisk, människorättsbrottslig och kvinnoförtryckande politik, där flickor över tolv års ålder förvägras utbildning, och kvinnors möjligheter till lönearbete begränsas. Trots löften om amnesti sker utomrättsliga avrättningar av afghaner med kopplingar till den tidigare regeringen, och trots löften om att inte tillåta internationella terroristgrupper på afghanskt territorium, tillåts Al Qaida och en del liknande organisationer att ha en fristad i landet.
Det finns stora likheter mellan dessa bägge regimer men de behandlas helt olika av det så kallade internationella samfundet, inklusive Sverige.
Relationerna med Saudiarabien är goda. Samtliga västländer har diplomatiska förbindelser med landet. Västliga statsöverhuvuden, däribland Stefan Löfven 2016, har under decennier besökt landet och förhandlat med regimen. Ett visst avbrott skedde efter att den saudiske dissidenten Jamal Khashoggi mördats och styckats på det saudiska konsulatet i Istanbul i oktober 2018, och där den saudiske kronprinsen, tillika kungarikets verklige regent, Mohammad Bin Salman, pekades ut som anstiftaren. Men detta var snabbt glömt. President Biden gjorde nyligen ett statsbesök i Saudiarabien, och Mohammad Bin Salman togs nu i somras emot av Frankrikes och Greklands regeringar.
Afghanistan är däremot pariah. Inget land har erkänt talibanernas regim. Landet är föremål för ekonomiska sanktioner, som bl a inneburit att all utvecklingshjälp stoppats, att dess banksystem skurits av från omvärlden, och att den afghanska centralbankens valutafond på drygt 90 miljarder kronor beslagtagits av USA och en rad europeiska länder med resultatet att Afghanistans ekonomi långsamt stryps. Till det kommer att sanktionerna har förvärrat en pågående humanitär kris med hungersnöd och svält som drabbat miljontals människor.
Utan att ursäkta någon av regimerna, är det inte desto mindre en berättigad fråga varför västliga politiker och regeringar behandlar dessa två regimer på ett så diametralt motsatt vis. Gullegull med det ena och dra åt helvete med det andra.
För varje någorlunda kunnig medborgare torde svaret vara självklart, men det vore onekligen intressant att vilket svar våra ledande politiker kan komma med. Politiker som aldrig missar ett tillfälle till att hålla tal om sin principfasthet och trohet till demokrati och mänskliga rättigheter.
Anders Fänge, före detta landchef för Svenska Afghanistankommittén
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
