Vad har de svarta rubrikerna om vårdbolag som placerar vinsterna i skatteparadis, de låga arbetslöshetsrättningarna och de inhumana sjukkassereglerna gemensamt?
Det rör sig om företeelser som har presenterats som nyheter, fast de strängt taget inte är något nytt. Så varför svarta rubriker just nu?
Att regeringen Reinfeldts politik skulle leda till det här har varit känt i åratal. Den som påstår sig vara överraskad över att riskkapitalister skulle ockra på välfärden, att arbetslösa pressas ut i fattigdom och att sjuka skulle komma att förnedras är en hycklare.
Inget avgörande nytt har hänt. Inte sedan TCO och LO varnade för sjukkassereglerna i sina remissvar, demonstranterna på Mynttorget ropade sina slagord mot a-kasseförsämringarna, de stora reportagen om vårdbolagens skatteflykt publicerats. Liksom de första av många larm kommit om gamla som legat för länge i sina kissblöjor.
De svarta rubrikerna kan inte heller bero på att medierna plötsligt upptäckt att statsminister Reinfeldt är passiv, otydlig och undanglidande. Alla dessa väl motiverade omdömen har redan i åratal använts, också av borgerliga ledarsidor när tålamodet varit på väg att tryta.
Det vilar något nyckfullt och ryckigt över den politiska journalistiken just nu. Vill borgerliga skribenter kompensera för en del överdrifter i Juholt-affären med att i stället hacka på regeringen?
Kan det verkligen vara möjligt att det tar fem år för övre medelklassjournalister att begripa den folkliga vrede som mötte regeringen Reinfeldts övergrepp på a-kassan och sjukförsäkringen?
Hur mycket beror den plötsliga publicitetsfloden av redan kända nyheter på att en del journalister är historielösa. Att de saknar fotfäste och sammanhang, sitter klistrade vid sina laptops och ängsligt smygkikar på vad andra gör?
Det är förstås välkommet att det skrivs mycket om Carema, de obegripliga sjukkassereglerna och den brutala a-kassepolitiken. Man saknar egentligen bara den lilla detaljen att a-kassan dränerades på pengar för att regeringen behövde 10 miljarder kronor till sina skattesänkningar.
Samtidigt är det svårt att inte vara bekymrad. För vad kommer den politiska journalistikens nyckfullhet att leda till nästa gång?
Nu hissas den nye socialdemokratiska partiordföranden Stefan Löfven till skyarna. Han framställs som närmast oövervinnerlig, trots att han hittills inte sagt vare sig bu eller bä. Åt vilket håll kommer det journalistiska drevet samfällt att springa den dag han säger någonting och det kanske då visar sig att han är felbar som alla vi andra?
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
