Det kan väl inte vara regeringens linje att tyst se på medan TTIP riskerar att utvecklas till ett juridiskt missfoster?
Ju fler detaljer som läcker ut, desto kletigare och allvarligare framstår det.
Förhandlingarna om TTIP-avtalet ställer medborgarna vid sidlinjen, utan möjligheter att påverka, medan detaljerna hamras fram av mäktiga intressen. USA — uppbackade av ett pärlband av företagskoncerner — pressar på för sänkta miljö- och hälsokrav i EU. Makt- och informationsklyftan mellan medborgare och företagsintressen är slående.
Därför är det extra allvarligt att den svenska regeringen är så plågsamt fåordig.
När näringsminister Mikael Damberg uttalar sig handlar det mest om att värna avtalets nuvarande innehåll, medan de allvarliga demokratiska bristerna utelämnas.
Visst är det bra att den svenska regeringen vill få till ett handelsavtal, få knorrar om det. Problemet är att TTIP inte är ett handelsavtal. Endast fyra procent av handeln mellan EU och USA omfattas i dag av handelshinder i form av tullar. TTIP handlar inte om handel — utan om att likställa företag med stater.
Det säger också något om avtalets natur att så fort en smula information läcker ut möts det med folklig frustration och ilska. Trollet spricker så fort det kommer ut i solen.
Ilskan är inte ogrundad. Särintressen har hela tiden tävlat om att klämma in sina frågor i TTIP-förhandlingarnas mittpunkt. Energibolaget Chevron har under flera år utövat påtryckningar mot EU för att garantera rätten till så kallad fracking, hydraulisk spräckning, vid utvinning av fossila bränslen. Tvistlösningsmekanismen ISDS är fortfarande, trots EU-kommissionären Cecilia Malmströms justerade förslag, den mest kontroversiella delen av TTIP-avtalet. Kritiker menar att det i praktiken skulle ge företag makten över enskilda länders lagstiftning.
Och mekanismen bakom ISDS används redan i dag.
Tobakskoncernen Philip Morris sökte ogiltigförklara en australisk lag om avskräckande märkning av cigaretter. Den tyska regeringen stämdes av svenska Vattenfall för beslut om kärnkraftavveckling. Och försäkringsbolaget Achmea åtalade Slovakien för beslut om vinstförbud — och vann 22 miljoner euro i bötessumma.
Det luktar lite unket.
TTIP kastar ljus över en djup demokratisk klyfta mellan medborgare och makthavare — ekonomiska som politiska. Oviljan att öppna upp processen är illavarslande inte bara för avtalets innehåll, utan också för en utveckling där medborgarnas förtroende för politiken är naggat i kanten.
Det enda rimliga svaret är att släppa på hemlighetsmakeriet, ta oron på allvar och öppet bemöta kritiken om förhandlingarnas demokratiska brister. För det kan väl inte vara regeringens linje att tyst se på medan TTIP riskerar att utvecklas till ett juridiskt missfoster — en handelspolitikens pandora-ask — med ödesdigra konsekvenser?
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
