Varför får rörelsedrivna folkhögskolor så mycket sämre ekonomiska förutsättningar än landstingets egna folkhögskolor? Det frågar sig Biskops Arnö Nordens folkhögskola, Arbetarrörelsens folkhögskola och Arena Idé.
Varför får rörelsedrivna folkhögskolor så mycket sämre ekonomiska förutsättningar än landstingets egna folkhögskolor? Det finns alla skäl att ställa den frågan.
Inte minst med anledning av rapporten ”En orättvis bildningspolitik” som tagits fram av Biskops Arnö Nordens folkhögskola och Arbetarrörelsens folkhögskola i Viskadalen och Göteborg i samarbete med Arena Idé.
Rapporten visar att landstingen ger nästan fem gånger mer skattemedel för att stödja de folkhögskolor som drivs i egen regi jämfört med det ekonomiska bidrag de ger till rörelsedrivna folkhögskolor.
Om likabehandlingsprincipen skulle råda, det vill säga om befintliga medel skulle delas så att alla folkhögskolor fick lika mycket stöd per deltagarvecka, skulle landstingens stöd till rörelsefolkhögskolorna behöva öka med sammantaget 275 miljoner kronor.
Det råder stor enighet om att folkhögskolor spelar en mycket positiv roll för folkbildningen. Många ungdomar som inte lyckas i den obligatoriska skolan och i gymnasieskolan får en andra möjlighet genom folkhögskolan. För många ungdomar har folkhögskolan fungerat som ett viktigt alternativt spår vid sidan av ungdomsskolan. Folkhögskolorna bidrar till en ökad kunskaps och kompetensnivå.
Därigenom är folkhögskolorna också viktiga för att öka människors möjlighet att hitta sysselsättning på arbetsmarknaden. Folkhögskolorna har också genomfört omfattande studiemotiverande kurser för dem som står längst från arbetsmarknaden.
Men skillnaden i ekonomiska förutsättningar mellan landstingsfolkhögskolor och rörelsefolkhögskolor leder ofrånkomligen till olika betingelser för att bedriva undervisning.
Av statistiken från Folkbildningsrådet framgår att rörelsefolkhögskolorna ofta tvingas kompensera det lägre stödet från landstingen mer fler intäkter genom ”uppdrag och projekt”. Men är detta rimligt?
Det finns också en uppenbar risk för att rörelseskolor oftare än landstingsskolor tvingas spara på kostnader för lärare och under visningsmaterial. Är det acceptabelt?
Mot denna bakgrund blir frågetecknen allt större. Varför ska de rörelsedrivna folkhögskolorna missgynnas? Om argument saknas – ja, då finns goda skäl för att reformera landstingens bidragssystem.
Ytterligare en slutsats är att Folkbildningsrådet borde få i uppdrag att ytterligare granska skillnaderna i ekonomiskt stöd mellan landstingsfolkhögskolor och rörelsefolkhögskolor.
Mats Hellström, ordförande för Biskops Arnö Nordens folkhögskola
Joakim Hjelm, rektor Viskadalens folkhögskola
Lisa Pelling, utredningschef Arena Idé
Håkan A Bengtsson, VD Arenagruppen
–––––––––––––––––––––––––
Under Almedalsveckan ordnas seminariet “En orättvis bildningspolitik”
Tid: Torsdagen 3/7 kl. 16.00 – 17.00, Hamplan 5.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
