ledare Att medelinkomstgrupperna krymper i hela västvärlden är en effekt av att klyftorna ökat. Extra oroande är att Sverige sticker ut som ett »värstingland«.
Västvärldens nedpressade medelinkomsttagare är ett nytt fenomen för samtliga OECD-länder, skriver den ekonomiska samarbetsorganisationen i en ny rapport. Denna stora grupp som varit avgörande för välfärdsstatens stöd krymper och försvagas. i OECD har den minskat från i snitt 64 procent av befolkningen till 61 procent. I Sverige med hela 7,4 procentenheter från 71,6 till 65,2 procent.
Inkomstgruppen, benämnd Middle Class med OECD:s definition, handlar om hushåll som tjänar mellan 75 och 200 procent av landets medianinkomst, vilket innefattar både dem med arbetar- och tjänstemannayrken inom inkomstgränserna.
Medelinkomsttagarna är mer otrygga, sårbara och mer besvikna på politiken än för 30 år sedan. Allvarligt, eftersom de är så viktiga för blomstrande samhällen.
Rapporten visar ett antal ogynnsamma förändringar jämfört med för 30 år sedan:
Medelinkomsttagarnas ekonomiska styrka har försvagats och inkomsterna har ökat en tredjedel mindre än för den rikaste tiondelen. Arbetsmarknaden har blivit mer otrygg och lönen räcker inte som förut. Inte minst tredubblade kostnader för boende spelar roll. Var femte av de lägre avlönade i gruppen hotas av att deras jobb försvinner, jämfört med var tionde i den högst avlönade gruppen.
Nästan 40 procent av medelinkomsthushållen skulle inte klara en oförutsedd utgift eller inkomstfall. Mer än vart femte hushåll gör av med mer än de tjänar och många är överskuldsatta.
Högskoleutbildade har sämre möjligheter att bli höginkomsttagare och gymnasieutbildade svårare att bli medelinkomsttagare, vilket hindrar social rörlighet.
Sveriges ekonomiska mittgrupp är fortfarande stor och unikt fackligt välorganiserad. Reallönerna ökar. Här finns inte heller höga kostnader för vård och skola. Men OECD visar ändå en oroande trend.
Låginkomsttagarna har ökat mer än höginkomsttagarna.
Inget annat land har gjort en sådan omvänd klassresa de senaste 30 åren som Sverige.
Sverige har tappat 13 procentenheter av medelinkomsthushållen i åldrarna 30-44 år – mest av alla. Motsvarande siffror för Danmark är bara 1,7 procentenheter.
Antalet barn i medelinkomstfamiljer i åldrarna 1-17 år har minskat med 20,2 procentenheter, mest i hela OECD, och oerhört olikt exempelvis Danmark med -2 och Norge med -3,5.
Ensamstående föräldrars fall från medel- och höginkomstnivån är allra störst i Sverige, minus 36,2 procent, jämfört med Danmark 3.5, Norge 16,5 och Finland 15,2.
Orsaken är inte globalisering, utan politik, inte minst under alliansåren som gynnat de rikaste.
Trenden finns i hela OECD. Den genomsnittliga skatten för dem med höga inkomster i de rika länderna har minskat från 66 procent 1981 till 43 procent 2013.
Men ojämlikheten är ändå hemkokt.
Omläggningen av Sveriges ekonomiska politik med startpunkt i skattereformen 1990-91 och fortsättning framförallt under alliansåren har ingen motsvarighet I exempelvis Danmark.
Den rikaste procenten i Sverige har fått 8,8 procent av inkomstökningarna de senaste 30 åren medan den översta procenten i Danmark fått nöja sig med 2,5 procent av inkomsterna.
Även andelen höginkomsttagare är lägre i grannländerna. Medan 10 procent i Sverige tillhör ett höginkomsthushåll är siffran för Danmark och Norge bara 4 procent.
Inget annat land har gjort en sådan omvänd klassresa de senaste 30 åren som Sverige. Ironiskt är att utvecklingen skyndats på under alliansåren, där »arbetslinje» och »jobbskatteavdrag» dolde hur villkoren försämrades för den grupp man sade sig gynna.
De rödgröna regeringarna efter alliansen har sett en fara i att ändra nedskärningar i trygghetssystemen och redan beslutade skattesänkningar, men borde istället rädas effekterna av att låta bli.
Där medelinkomsttagarna mår bra är tillväxten högre, kriminaliteten lägre och livstillfredställelsen större, konstaterar OECD, som ser ökad misstro mot politiker och institutioner och växande främlingsfientlighet som en konsekvens av försämringarna.
Något som kan leda till en omkastning av politiken efter EU-valet.
Rapporten ger råd som länge adresserats av LO, TCO och SACO med förbund. Det handlar om stöd till omställning, tryggare anställningsvillkor, att uppmuntra kollektivavtal, och en skattepolitik som gynnar medelinkomsttagarna, exempelvis via höjda kapitalskatter och höjda marginalskatter.
Alltså klart möjligt att genomföra – men rakt motsatt det som sker nu via Sveriges nya samarbetsregering.
Regeringarna har verktygen i sina egna händer.
Grupperna i mitten måste tro på att samhället fungerar. Annars hotas inte bara den ekonomiska tillväxten, utan hela demokratin.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
