Krönika Daniel Lind läser en samhällsvetenskaplig gigant som har förändrat synen på människans tankevärld – och hur politik bör bedrivas.
Någon vecka innan det amerikanska presidentvalet skickade jag ett mejl till några kollegor där budskapet var allt annat än otydligt: Harris har vind i seglen och kommer att ta hem segern med överraskande stor marginal. Hon kommer att ta hem så gott som alla vågmästarstater – och ingen vettig människa kan väl tro att Trump kommer att ta hem Pennsylvania efter skämtet om Puerto Rico som en flytande ö av skräp?
Opinionsundersökningarnas jämna prognoser överskattar dessutom Trumps väljarstöd den här gången eftersom många anständiga republikaner i valbåset kommer att ta sitt förnuft till fånga och rösta på Harris. Det för Harris sensationellt positiva utfallet i Ann Selzers väljarenkät från Iowa, som offentliggjordes några dagar före valdagen, var ett tecken i skyn.
Trenden är uppenbar. Harris når fram till kärnväljarna och marginalväljarna. Det kommer att bli en brakseger.
Ja, nu vet vi hur det gick. Bakom mina försök till rationalisering dolde sig inte mycket mer än önsketänkande. Möjligen som ett litet plåster på såret har detta förlitande på känslor vid snabba bedömningar av verkligheten under de senaste decennierna etablerats som ett generellt giltigt mönster i våra psyken.
Starkare känslor större makt
Den här så kallade affektheuristiken innebär att vi som människor är mindre eftertänksamma än vad vi tror och att våra bedömningar och beslut mycket mer än vad vi tror styrs av vårt gillande eller ogillande. Den innebär att vi skapar en föreställning om världen som är mer okomplicerad och förutsägbar än vad den i realiteten är. Tycker du att en politiker ser bra ut, ja, då kommer du, enligt den så kallade haloeffekten, också att uppskatta hens politik.
Ju starkare känslor, desto större makt har våra snabba avdömningar över förnuftsargumenten. Som den nyligen avlidne psykologen Daniel Kahneman möjligen skulle ha uttryckt det: det automatiska och omedvetna tänkandet spelar en förvånansvärt stor roll när vi tolkar världen och fattar beslut.
Kahneman tilldelades år 2002 ekonomipriset till Alfred Nobels minne – för att ha infört psykologiska insikter i den ekonomiska vetenskapen. I den drygt decenniegamla boken Tänka, snabbt och långsamt, som en del bedömare anser vara lika banbrytande som Adam Smiths Nationernas välstånd, populariserar han sin livsgärning.
Det automatiska och omedvetna tänkandet placerar Kahneman metaforiskt i tankelivets System 1. Dess viktigaste uppgift är att bibehålla och uppdatera modellen av din personliga värld och vad som är normalt i den; evolutionen har format oss till att hela tiden värdera risker och möjligheter i vår omedelbara omgivning. Där tänker vi snabbt och utan ansträngning. Tankarna kommer automatiskt och kan inte styras. Processen är medfödd och hjälper oss att uppfatta världen omkring oss.
Det handlar till exempel om att känna igen föremål, rikta uppmärksamheten, undvika förluster och att vara rädd för ormar. Det går inte att inte förstå enkla meningar på sitt egna språk eller att inte veta att två plus två blir fyra. Förståelsen av raden av bokstäver och svaret på additionen bara finns där.
Uppgift: kontrollera ditt beteende
Tankelivets System 2 är det som vi identifierar oss själva med. Det är vårt medvetna och logiskt stringenta jag som resonerar, fattar överlagda beslut och bestämmer vad vi ska tänka på och göra. Det här kräver uppmärksamhet och koncentration. Det kan handla om att klättra i berg, spana efter varg, berätta ditt telefonnummer, fylla i deklarationsblanketten eller att räkna ut 34 gånger 22. Det är svårt, och ofta omöjligt, att göra flera saker samtidigt i System 2.
Samarbetet mellan de två systemen är nyckeln till vilka vi är och hur vi beter oss. Ettan jobbar, som sagt, omedvetet och utan ansträngning, samtidigt som tvåan oftast befinner sig i ett bekvämt viloläge. Ettan skickar hela tiden förslag som tvåan överväger. Om förslagen accepteras omvandlas våra intryck till övertygelser och våra impulser till viljehandlingar.
Vanligtvis i livet accepterar tvåan ettans förslag och livet flyter på, men när ettan stöter på problem avkrävs tvåan en större insats och en djupare bearbetning av det problem som uppstått. Det kan handla om ovanstående multiplikation eller när vi i vardagslivet blir överraskade av något som kräver en rimlig förklaring.
Tvåan har också till uppgift att kontrollera ditt beteende – om ettan är på väg att driva in dig i ett misstag, rycker tvåan ut och försöker rädda upp situationen. Ettans impulser besvaras med tvåans självkontroll.
Det mesta du tänker och gör har därmed sitt ursprung i ettan, men tvåan tar över när det blir besvärligt – och får vanligtvis sista ordet. En orsak till att det i bland blir besvärligt är att System 1 präglas av återkommande snedvridningar och systematiska fel. Affektheuristiken och haloeffekten är exempel på detta, men det finns många fler.
Ettan gör om svåra frågor till enklare och har svårt att följa regler. Ettan påverkas av ditt humör och av undermedveten påverkan, så kallad prajming. Likaså är ettan dålig på logik och statistik, inte minst genom att överskatta sannolikheten för mycket osannolika utfall och överdriva tilltron till små urval. Världens uppfattas som enklare och mer sammanhängande än vad den är. Tvivel och nyanser är inte ettans starkaste sida.
Hur fattar vi beslut?
Enligt vedertagen ekonomisk teori finns inget System 1. Individen är logisk, självisk och smakpreferenserna förändras aldrig. Vi har full information och fattar alltid rätt beslut, utifrån det vi med säkerhet vet att vi vill uppnå. Utifrån ett antal regler om vad som krävs för att vi ska kunna sägas vara rationella, har ekonomer genom historien härlett en nyttobaserad teori om rationella val som både har angett hur beslut bör fattas och hur vi som människor i realiteten fattar våra beslut.
Daniel Kahneman, och hans mångårige kollega och samtalspartner Amos Tversky, kom som psykologer i kontakt med den här teorin och ville lära sig mer om hur vi, utan en begränsande teori, i praktiken fattar våra beslut. Resultatet av detta blev den så kallade prospektteorin och är huvudorsaken till att Kahneman tilldelades ekonomipriset. Den påvisar de psykologiska snedvridningar som förklarar de systematiska brott mot rationalitetsaxiomet som deras forskning identifierat. Med stöd av detta modifierade de den logisk-rationella nyttoteorin.
Det görs på främst två sätt. Det ena handlar om den i verkligheten existerande förlustaversionen – att de allra flesta av oss väljer ett säkert alternativ (till exempel få 45 kr) framför ett riskabel alternativ där det förväntade utfallet är 50 kr. Att förluster väger tyngre än vinster förklaras evolutionärt av att det har varit viktigare att undvika hot än att ta vara på en möjlighet.
Det andra handlar om att nyttan av en given summa pengar inte bara beror på summan i sig, utan också på den tidigare förmögenheten. Om Annas förmögenhet har ökat från två till fem miljoner och Bennys har minskat från åtta till fem miljoner, har Anna och Benny samma psykologiska nytta av sin förmögenhet? Nej, Annas nytta är större, trots att deras förmögenheter är lika stora. Förändringen är minst lika viktig som utgångsläget. Vinster och förluster fångar nyttan av pengar bättre än tillstånd.
Boven i dramat
Vi tror att vi är System 2, men boven i dramat är inte sällan System 1. Det är dess omedvetna och snabba bedömningar av olika ekonomiska utfall som, trots allt positivt det bidrar med i vardagslivet, ger upphov till de avvikelser från rationalitetsaxiomet som prospektteorin fångar in och förklarar. Den här teorins förutsägelser står, till skillnad från den klassiska nyttoteorin, på stadig empirisk grund. På allehanda områden spelar förlustaversionen och referenspunkten en avgörande roll för våra mänskliga och ekonomiska interaktioner. De krav som den klassiska nyttoteorin ställer på vårt tankeliv kan vi inte leva upp till.
Detta betyder så klart inte att alla frågor har fått sina slutgiltiga svar, men Kahnemans bidrag till samhällsvetenskapen är monumentalt. Prospektteorin utgör startskottet för den beteendeekonomiska explosionen – som tilldelades ekonomipriset år 2017 – och hans bidrag till forskningen om mänskligt välbefinnande är banbrytande. Visste du förresten att förlustaversionen även gör sig påmind inom golfen: studier av miljontals puttar visar att tourspelare sätter fler puttar för par än för birdie (ett under par).
Men bakom detta hittar vi en person som inte tvekade att ifrågasätta sin världsbild och sin kunskap. En person med ett glasklart språk som var högst medveten om sina egna psykologiska begränsningar. En person som därmed lyckades identifiera och sätta ord på den kortsiktighet, kollektiva blindhet och överdrivna optimism som många gånger kännetecknar det politiska och ekonomiska livet.
Våra tillkortakommanden
På det här sättet har Daniel Kahneman varit central för senare års ökade intresse för mer realistiska ekonomiska modeller och hur ekonomisk politik i praktiken bör utformas. Ska den resan fortsätta krävs att fler bejakar det uppenbara: att våra psykologiska snedvridningar och tillkortakommanden är en ofrånkomlig del av att vara människa. Den här resan försvåras av det som Kahneman kallar för teoriframkallad blindhet – hur omfamnandet av en motbevisad teori kan fortsätta eftersom det är svårt för redan troende att acceptera dess brister. Trots de framsteg som har gjorts är avståndet mellan vårt tankemaskineris funktionssätt och den ekonomisk-politiska vardagen fortfarande obegripligt långt.
När du nu har orkat läsa ända hit, vill jag avsluta med tre typiska citat av Kahneman:
”Det är klokt att ta den som medger sin osäkerhet på allvar, men den som ger ett självsäkert intryck visar mest av allt att han eller hon har konstruerat en sammanhängande berättelse i sitt medvetande, inte att berättelsen måste vara sann.”
”Illusionen av att vi förstår det förflutna föder en övertro på vår förmåga att förutse framtiden.”
”De som vet mer gör något bättre prognoser än de som vet mindre. Men de som har störst kunskap är ofta mindre pålitliga (Riksbanken?). Det beror på att en person som skaffar sig mer kunskap utvecklar en uppblåst illusion av sin kompetens och får en överdriven tilltro till sin förmåga.”
Det är en torsdag i november. Den första snön ligger på taken. Tidningen ligger på bordet. Radion hörs i bakgrunden. Och jag blir alltmer övertygad om att Ukraina kommer att vinna slaget om Kurskregionen …
Daniel Lind
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
