Vargen har kommit

Moderaterna låtsas med olika språkliga finter att de vill bevara den svenska modellen, men i verkligheten är de ute efter att rasera den.

Att ropa ”vargen kommer” är ibland en otacksam uppgift. Stefan Carlén, Christer Persson och Daniel Suhonen utkom före valet 2006 med boken “Åtta år med Reinfeldt” och inför 2010 års val med “Bokslut Reinfeldt”. Budskapet var snarlikt.

Moderaterna låtsas med olika språkliga finter att de vill bevara den svenska modellen, men i verkligheten är de ute efter att rasera den. Kanske var de samlade effekterna av Reinfeldts politik inte tillräckligt uppenbara då. Väljarna var beredda att ge honom inte bara en chans, utan två.

Sedan dess har opinionen kommit i kapp de tre skribenternas varningsord. När de inför årets val publicerar den tredje boken i serien, Reinfeldtkoden, ligger alliansen i den senaste opinionsmätningen 15 procent efter oppositionen.

Det ser alltså ut som om många väljare – också borgerliga – äntligen har insett att gigantiska skattesänkningar och privatiseringar faktiskt har raserat välfärden.

Så vad har författartrion att bjuda i detta nya läge, när vargen i någon mening kommit?

Styrkan i deras framställning är att de ännu mer pedagogiskt än tidigare visar att ekonomi och politik hänger ihop, vilket de trista sifferduellerna mellan Löfven och Reinfeldt inte lyckats med.

För alla oss som sett inslag om Reinfeldts politik susa förbi på TV:n, utan att reportrarna ställt ens de grundläggande frågorna, är Carléns, Perssons och Suhonens bok en guldgruva. Här finns de utländska och svenska forskarrapporterna som vederlägger Moderaternas politik. Här finns det underbyggda tvivlet mot Reinfeldts glädjekalkyler.

Det som i de tidigare böckerna ibland varit frågetecken har nu hunnit bli utropstecken. Framför allt är kapitlet om skattepolitiken, ”Konsten att undergräva välfärdens långsiktiga finansiering”, en riktig rysare.

Vilket samhälle vill vi ha? frågar författarna i sina slutord. Något riktigt utförligt svar på den frågan ger de inte, annat än att det behövs skattehöjningar, att överskottsmålet slopas och att ett stort lånefinansierat investeringsprogram för bostäder, infrastruktur och klimat är nödvändigt. I inlindade ordalag utfärdas en varning till en ny regering: ”Att inte tydligt byta inriktning är att fortsätta systemskiftet”.

Samtidigt ger Reinfeldtkoden en bedövande bild av hur det moderata systemskiftet präglar nästan allt i samhället. Så i vilken ända ska en ny regering börja? Listan är lång. Det handlar om många fler frågor än ersättningsnivåerna i a-kassan. Hur många år tar det att återskapa det mest centrala i den svenska modellen?

Vi måste inse att samtidigt som en ny regering är nödvändig, är det nära nog ofrånkomligt att den riskerar att skapa besvikelse.