Provsprängning av kärnvapen i Bikiniatollen 1946. (Foto: US Navy, public domain)

Debatt Röster höjs nu för att kärnvapen bör spridas till fler europeiska länder, att Frankrike ska dela sin kärnvapenavskräckning i Europa eller till och med att en europeisk ”Eurobomb” ska skaffas. I Sverige hör vi därtill röster som förespråkar svenska eller nordiska kärnvapen. Vi, representanter från nio nordiska organisationer, menar att detta är orealistiskt, skulle höja spänningen och ökar risken för en kärnvapenkatastrof.

Det sista världen behöver är fler kärnvapen. De över 12 000 kärnvapen som i dagsläget finns, varav cirka 2 100 står redo att avfyras inom loppet av några minuter, kan utplåna oss alla många gånger om. Att kärnvapen inte har använts i krig sedan 1945 beror på ren tur och det starka tabut mot att använda dem, inte på grund av att kärnvapenavskräckning fungerar. Kärnvapenavskräckning bygger trots allt på att stater förklarar sig beredda att döda miljoner civila och utlösa ett krig som ingen kan vinna.

Bryta mot internationell rätt?

Icke-spridningsavtalet (Nuclear Non-Proliferation Treaty, NPT) är en hörnsten inom internationell rätt och de nordiska länderna har varit med sedan starten 1970. Avtalet ålägger kärnvapenstaterna att förhandla om nedrustning samt att inte överlåta kärnvapen till kärnvapenfria stater. De får inte heller hjälpa eller uppmuntra kärnvapenfria stater att utveckla kärnvapen. Kärnvapenfria stater förbinder sig i sin tur att inte ta emot eller skaffa kärnvapen. De förslag som nu läggs fram om så kallade svenska eller nordiska kärnvapen inkluderar då att de nordiska länderna ska bryta mot internationell rätt och våra åtaganden däri.

Avtalet, som redan står under stor press idag, skulle svårligen överleva om de nordiska länderna lämnar avtalet. Det skulle troligen få fler länder att gå samma väg med risk för en ohämmad ökning av kärnvapenstater. Riskerna för respektive land, och världen, skulle öka. Ett förödande kärnvapenkrig ligger bara ett missförstånd, mänskligt eller tekniskt misstag eller en instabil ledares beslut bort. Endast den som inte insett detta kan tro på att en värld där alla länder har egna kärnvapen eller ligger under ett ”kärnvapenparaply” är en trygg värld.

Att producera nya kärnvapen för nya stater är inte bara tekniskt komplicerat utan även väldigt kostsamt. Frankrike med sina cirka 290 kärnvapen spenderade 2023 6 miljarder amerikanska dollar på bara underhåll av sin kärnvapenarsenal. Det innebär att Frankrike spenderade $11,531 per minut på sina kärnvapen. Så frågan är var ska pengarna dras från för att bygga dessa nya nordiska kärnvapen? Sjukvården, skolan, klimatet, försvaret? Det är svårt att tro att ens någon försvarsmakt i Norden skulle vilja lägga hela sin budget, och mer, på dessa massförstörelsevapen.

Extremt farligt

Att öppna upp debatten för spridning av kärnvapen är extremt farligt. Det riskerar att leda till att kärnvapen används genom att normalisera idén om att använda kärnvapen och försvaga det många decennier gamla tabut mot deras användning. Fler kärnvapen och fler kärnvapenstater kommer att sänka tröskeln för att kärnvapen används och är inte lösningen på dagens kärnvapenhot, tvärtom.

Vilka länder kommer vi i Norden att bli om förklarar oss beredda att massmörda civila?

Om vi ska kränka folkrätten, bryta mot krigets lagar, mänskliga rättigheter och människans okränkbara rätt till liv? För det är det som avskräckning med av kärnvapen innebär, att vi måste vara beredda att använda dem.

Nobels fredspris gick 2024 till atombombsöverlevarna i den japanska organisationen Nihon Hidankyo. De påminner oss om att om ett enda kärnvapen används mot en stad, skulle den humanitära katastrofen vara så omfattande att ingen stat, organisation eller sjukvårdssystem kan hantera situationen. Atombombsöverlevarnas vittnesmål om kärnvapnens fasansfulla effekter förpliktar oss till att ta klokare beslut som gynnar mänskligheten, inte hotar den.

Kerstin Bergå, ordförande Svenska Freds och Skiljedomsföreningen
Vendela Englund Burnett, ordförande Svenska Läkare mot Kärnvapen
Gunnar Johnsen, daglig leder Nei til Atomvåpen (Norge)
Knut Mork Skagen, ordförande Norske leger mot atomvåpen
Tuva Krogh Widskjold, koordinator för International Campaign to Abolish Nuclear weapons (ICAN) Norge
Malin Nilsson, generalsekreterare Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet (IKFF) Sverige
Kati Juva, Läkarens Sociala Ansvar, Finland
Julia Jernvall, International Campaign to Abolish Nuclear weapons (ICAN) Finland
Laura Lodenius, Finlands Fredsförbund