Det finns anledningar att känna hopp, trots president Trumps besked om att USA lämnar Parisavtalet.
Så gjorde Trump som han hade sagt: han infriar sitt vallöfte om att USA ska lämna klimatavtalet som antogs enhälligt av 195 länder i december 2015.
Att USA lämnar Parisavtalet är allvarligt, men ingen katastrof.
Genomförandet av Parisavtalet kommer att fortsätta, i världen och i USA. Samma dag som Donald Trump deklarerade att USA drar sig ur klimatavtalet bildade tre amerikanska delstater United States Climate Alliance, och lovade att fullfölja USA:s åtaganden. Delstaterna Washington och New York, och den folkrikaste delstaten Kalifornien med nästan 40 miljoner invånare. Tillsammans representerar dessa tre delstater över 20 procent av USA:s BNP. Innan kvällen hade ytterligare sju delstater anslutit sig till alliansen.
Dessutom finns det mycket som talar för att USA:s opålitlige president hade kunnat göra mer skada om USA fortsatt vara en del av avtalet. Trump-administrationens motvilja hade kunnat sinka och undergräva avtalet. Nu kan de andra länderna kanske röra sig snabbare istället.
Så länge inga andra länder följer efter (hittills är det bara Syrien och Nicaragua som valt att stå utanför) kommer momentum inte att påverkas annat än marginellt. Parisavtalet kom på plats trots att George W Bush på sin tid rev upp Kyotoavtalet.
USA ställer sig själva på sidlinjen, medan deras främsta konkurrenter börjar tävla i att klimatanpassa sina industrier, bygga klimatsmarta bostäder, ställa om till hållbar energiförsörjning och koldioxidneutrala trafiksystem. Och de andra höginkomstländerna tänker inte betala för USA:s smutsiga utsläpp. Istället måste USA nu börja oroa sig för att Kina och EU kan komma att införa koldioxidtullar på amerikanska varor.
Om fyra år – om nu Trump sitter kvar så länge – kan en ny amerikansk president ansluta sig till Parisavtalet igen. Enligt en opinionsundersökning som genomfördes i november förra året finns det en majoritet i 50 av USA:s delstater för att USA ska följa Parisavtalet, och 70 procent av amerikanerna står bakom det.
USA måste nu börja oroa sig för att Kina och EU kan komma att införa koldioxidtullar på amerikanska varor.
Att Donald Trump trots allt kunde gå till val på att USA skulle lämna Parisavtalet måste ses mot bakgrund av att USA är ett av världens mest ojämlika länder, och ett av de höginkomstländer som har minst andel gemensamma resurser. Klimatomställningen kommer att kräva stora investeringar, från företag men framförallt från stater. Länder med större gemensam sektor har större möjligheter att se till att klimatomställningens kortsiktiga kostnader inte drabbar alltför orättvist.
Här finns också den största klimatpolitiska utmaningen: att finansiera det teknikskifte som krävs för att klara klimatomställningen på ett sätt som minskar ojämlikheten. Mellan hög- och låginkomstländer, och mellan hög- och låginkomsttagare. En platt global koldioxidskatt skulle kosta de fattiga mest.
Om införandet av ny teknik istället finansieras av progressiva inkomstskatter, kommer utvecklandet av den nya klimatvänliga tekniken att bekostas av dem med högre inkomster. Allt annat lika skulle det, som Sandro Scocco påpekat i rapporten “Så blir klimatpolitiken jämlik”, minska inkomstskillnaderna.
Mindre kol och olja, och dessutom mindre ojämlikhet. Inte konstigt att Donald Trump inte vill vara med.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
