Världen måste sluta krypa för Kina

Ledare Vår tids mest brutala kapitalistiska diktatur är också en stormakt och en överlägsen handelspartner. Det får inte hindra världen från att stå upp för mänskliga rättigheter och står på rätt sida av historien när det som nu pågår i Kina kan vara början på ett folkmord. 

Nu är det över tre år sedan den svenske medborgaren och förläggaren Gui Minhai fördes bort från sitt semesterhus i Thailand av kinesiska agenter.

Trots intensiva påtryckningar från svenskt håll befinner han sig fortfarande i fångenskap, där han enligt Kina-experten Magnus Fiskesjö utsätts för tortyr. För den kinesiska regimen har Gui blivit ett trumfkort för propagandamaskinen. Man gillar helt enkelt att visa upp honom på tv i avskräckande syfte.

Om det alldeles för lite uppmärksammade fallet Gui har betytt något i Sverige, utöver den uppenbara förödmjukelsen och kränkningen som ligger i att Kina struntar i den svenska regeringens vädjanden, så är det att det har kastat ett förklarande ljus över förhållandena i vår tids mest brutala kapitalistiska diktatur: en stormakt och överlägsen handelspartner som resten av världen ofta kryper för.

I Kina hårdnar det politiska klimatet, med ständiga rapporter om ökad censur och tendenser till kulturell isolering. Alla de positiva framsteg som gjorts (jag bevittnade några av dem under en vecka fullspäckad med möten med kinesiska författare i Peking 2017) med ökad öppenhet och framväxten av ett dynamiskt kulturliv, riskerar att bli omintetgjorda.

Sammanhållning till döds, skulle jag hellre vilja kalla det

Det visar inte minst den senaste veckans rapportering om de så kallade omskolningslägren för kinesiska muslimer i regionen Xinjiang.

I det chauvinistiska projektet Kina är alla etniska och religiösa minoriteter sedan länge fritt villebråd – de ses som hot mot den överordnande ideologi som stavas nationell och kulturell enhet. Sammanhållning till döds, skulle jag hellre vilja kalla det.

Nu verkar gränsen vara nådd. Uppgifterna om att hela Xinjiang har skurits av och järnvägen till provinsen stängts för vanlig passagerartrafik, medan fånglägren med de muslimska uigurerna töms och fångarna flyttas till fängelser i andra delar, har fått organisationer som Human Rights Watch att slå larm.

Vad är det egentligen som pågår mitt framför ögonen på oss? Bevittnar vi upptrappningen till ett folkmord, och vad kan vi i så fall göra för att stoppa det?

Nu kräver FN:s kommitté mot rasistisk diskriminering att världens ledare går samman och utsätter Kina för det ekonomiska och diplomatiska tryck som är det enda som kan få regimen att backa. Men kommer detta att ske? Det är mycket tveksamt.

Donald Trumps handelskrig, som ju inte precis motiveras av kampen för mänskliga rättigheter, avskys av resten av marknadsekonomierna som det största hindret för ekonomisk utveckling i ett läge där skalvet på världsmarknaderna tilltar.

En sak är i alla fall säker. Den allt mörkare situationen i Kina bådar illa för allas vår framtid. Kan Sverige och andra västliga demokrater fortsätta att ha handelsrelationer med Kina som om ingenting har hänt?

Det tycker jag är en viktigare fråga en den om huruvida Donald Trump och Xi Jinping kan rädda börsfesten genom att fortsätta dopningen av deras supermakters respektive ekonomier.