Världens dyraste WC-anka

debatt Ska det krävas tjocka buntar med kostsam byråkratisk dokumentation, för att få ha samma utrustning som en stor del av svenska folket har hemma? Det låter absurt men för en svensk företagare blir det ännu en gång en högst påtaglig verklighet, skriver Martin Lundell och Helena Fond.

Ankor är vanligt förekommande i vår kultur och vårt samhälle. Badankor, tidningsankor och den satiriske Arne Anka. När det kommer till ankor och mycket pengar tänker nog de flesta på Joakim von Anka. De som däremot förknippar WC-ankan i badrumshörnet med stora summor pengar är nog försvinnande få. Då ska vi berätta en hemlighet för dig: I Sverige kan en helt vanlig WC-anka kosta 20 000 kronor.

Vi vill egentligen prata om hur de regler och lagar som gäller för svenska företag ska ha ett klart syfte och sans och balans. För att komma dit behöver vi dock börja med att berätta historien om den smutsigt dyra ankan.

Allt började efter ett besök på ett bageri då Arbetsmiljöverket krävde en 20-sidig lunta med uppdaterad information om kemikalier. Notan för bageriet 20 000 kronor. Skälet var att bageriet hade en WC-anka på sin toalett. Ska det krävas tjocka buntar med kostsam byråkratisk dokumentation, för att få ha samma utrustning som en stor del av svenska folket har hemma? Det låter absurt men för en svensk företagare blir det ännu en gång en högst påtaglig verklighet.

Ge företagare rimliga regler som går att begripa och att efterleva i verkligheten.

Bageriet i vår (sanna) berättelse tvingades sammanställa en mängd dokumentation om WC-ankan, och även andra produkter som till exempel tvålen och doftkulorna i toalettstolen. Dokumentationen skulle beskriva säkerhetsrutiner och vem som ansvarar för produkterna. Till exempel skulle bageriet svara på hur de ser till att inga barn slickar på doftkulorna i toalettstolen. Med livlig fantasi kan precis allt vara en livsfara, men är det verkligen det samhället vi vill leva i?

Tänker du kanske att detta är ett extremt exempel? Vi kan stanna på samma bageri och ändå hitta fler historier. Arbetsmiljöverket krävde utöver badrumsrutiner att personalen varje år, av säkerhetsskäl, skulle gå en endagsutbildning i hur man använder fogskum. Detta för att bageriet skulle få fortsätta täta springor i väggarna för att hålla mössen borta. Uppenbart en lösning som förgäves letar efter ett matchande problem.

I protokollet från Arbetsmiljöverket finns en lång lista på beslut om åtgärder som ska dokumenteras. För att klara av de krav på dokumentation Arbetsmiljöverket ställde tvingades företagaren ta in konsulter till en kostnad av drygt 20 000 kr. Självfallet ska företag som sysslar med livsmedel ha koll på sina kemikalier, men här har den samlade tyngden av reglerna passerat orimlighetens gräns redan innan vi kommit ut från toaletten.

En privatperson kan köpa WC-anka eller fogskum på i stort sett vilken matvarubutik som helst och använda dessa utan att det ställs några krav på dem. Ett företag som köper samma produkter måste gå heldagsutbildningar och skapa en mängd rutiner och dokumentation.

Det är genom att underlätta för företagare vi säkrar Sveriges välstånd. Ändå måste de dagligen navigera sig igenom alla både rimliga och orimliga tillämpningar av lagar och regler. Lagar som ingen riktigt vet varför de finns bör tas bort. En bra start skulle vara ”en in, en ut” – när det införs en ny regel i en bransch ska (minst) en regel bort. Inspektörer ska heller inte ha befogenhet att tolka de lagar som finns på helt orimliga sätt.

Vår sedelärande fabel om WC-ankan på bageriet visar hur viktigt det är med regelförenkling. Det är inte i grunden en fråga om pengar utan om synen på företagares tid och verksamhet. Ge företagare rimliga regler som går att begripa och att efterleva i verkligheten. Och fråga alltid först: behövs verkligen denna regel?

Martin Lundell, VD, Sveriges bagare & konditorer

Helena Fond, expert regelförenkling, Företagarna