Slutreplik Jag välkomnar Peter Fredrikssons förtydligande om hans tilltro och tillit till lärarnas kompetens och förmåga. Det förtydligandet var välbehövt och hade kunnat komma tidigare, svarar Gunnlaugur Magnússon.
Skolverkets generaldirektör Peter Fredriksson har gett replik på min artikel som publicerades den 26 augusti här hos Dagens Arena. Repliken inleds med vikten av medvetenhet om att det man vill ha sagt och kommunicera kan tolkas på flera olika sätt. Därefter följer flertal exempel där Fredriksson påpekar hur han och jag egentligen är överens om det mesta och att han inte riktigt greppar vad eller varför jag anser något i hans intervju med DN den 19 augusti vara anmärkningsvärt. Av denna replik framkommer därmed två övergripande saker, det ena är en förvirring över vad det är som gör att jag har tolkat delar av intervjun som ett ifrågasättande av lärarkårens kompetens, det andra är att Fredriksson är mån om att visa att vi är överens om mycket.
I artikeln som föranledde repliken noterade jag att ett av citaten i intervjun kunde tolkas som ett ifrågasättande av lärarkåren som har varit vanligt förekommande i utbildningsdebatten från såväl politiker som debattörer, det vill säga att det sållar sig till en vanlig förklaring i skoldebatten. Jag citerade uttalandet jag såg som anmärkningsvärt i min text så det borde ha framkommit med all tydlighet vad det var som jag avsåg som särskilt problematiskt. Med tanke på Fredrikssons tidigare uttalanden om lärarkåren där en del av lärarkrisen och minskad respekt för lärarkåren förklarades som konsekvens av bristande yrkesstolthet och fackens alarmism så verkar det en tämligen rimlig tolkning att han ser lärarna som bärare av ett ansvar som hellre bör åläggas de organisatoriska åtstramningar skolan utsatts för i flera decennier. Jag vill också förtydliga igen att jag kontextualiserade hans kommentar i en allmän diskussion om lärarkårens kvaliteter där lärarna ses som bärare av ett större ansvar än strukturerna som de arbetar inom. En sådan kritik riktar blicken mot detaljer hellre än helheter och riskerar bevara systemet så som det är snarare än åtgärda det.
Medan jag visserligen ger Fredriksson rätt, som han påpekar i sin replik, om att det finns varierande kompetens inom lärarkåren, är den övergripande poängen i artikeln att det finns ett antal strukturella och organisatoriska förklaringar som är rimligare förklaringsmodeller för skolans olika kriser, inte minst lärarkrisen, och mer akuta att ta itu med. Fredriksson skriver under på samtliga dessa i sin replik vilket är glädjande. Jag skulle dock önska att han hade poängterat det tydligare snarare än sett det som självklart. Det som tas för givet och lämnats outtalat av makthavare riskerar ju gå läsarna förbi.
Fredriksson kan därför se min artikel som en påminnelse om försiktighet som inte bara är riktad till honom, utan till alla som skriver om svensk skolpolitik. Börja med att ordna situationen så att lärarna får en möjlighet att uppfylla sitt uppdrag. Vi borde verkligen värna om de som håller systemet ihop.
Jag välkomnar såklart Fredrikssons förtydligande på flera punkter om hans tilltro och tillit till lärarnas kompetens och förmåga. Det förtydligandet var välbehövt och hade kunnat komma tidigare. Jag ser fram emot att följa hans insatser för att ta de nödvändiga krafttag som krävs för att ta itu med de stora systematiska problem som det svenska skolsystemet står inför.
Gunnlaugur Magnússon
Här finns Peter Fredriksson replik.
Och här finns den ursprungliga debattexten från Gunnlaugur Magnússon.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
