Varning för antiliberal backlash

Om konservatismen går segrande ur idéstriden i Europa innebär det slutet för vårt öppna samhälle.

Genom nästan hela Europa sveper en stark antiliberal backlash. Trettio år av liberal hegemoni verkar gå mot upplösning. Den är inte entydig, men ändå påtaglig och sprider politisk oförutsägbarhet. Läget är rörigt. Det känns som att vad som helst kan hända — och att det kan gå snabbt.

Den liberala epoken har inneburit välkända bakslag: växande klassklyftor, otrygghet, misslyckad EU-politik och en frånvaro av svar på den allmänmänskliga frågan vad samhället egentligen har för mening. Men den har också medfört viktiga framsteg som rättighetsrevolutionen, globaliseringen och den enligt UNDP snabbaste och mest omfattande välståndsökningen i mänsklighetens historia.

Backlashen fungerar som en samlande lins för att förstå den turbulens som nu kastar om politiska mönster. Jeremy Corbyns otippade seger i Labour är det senaste exemplet.

Men de antiliberala opinionernas största konsekvens är den radikala konservatismens återkomst. Den kommer i olika former — Orban, Le Pen, Åkesson — men hålls samman av ett gammalt värderingsarv. Den vill inte bevara, men genomföra en grundläggande omvandling, en total utstädning liberalism, socialdemokrati, rättighetsidéer och humanism.

När Herbert Tingsten 1939 skrev boken De konservativa idéerna identifierade han två mäktiga konservativa vågor. Den första kom som reaktion på den franska revolutionen. Den andra som svar på demokratins genombrott. Nu sköljer konservatismens tredje våg fram. Den vänder sig mot EU, invandring och mångkultur. Den är hårt nationalistisk och vantrivs i demokratins öppna samhällen.

I länder som Sverige och Frankrike är den stark men isolerad. I andra som Ungern, Danmark och Storbritannien förändrar den regeringspolitiken. Hela EU påverkas.

Länge ansågs den radikala konservatismens hot mot demokratin vara besegrad. Den har uppfattats som en anakronism. Det är kanske därför förmågan att identifiera och förstå den gått förlorad.

I den danska prästen Søren Krarups många böcker finner man kärnan i konservatismens tredje våg. De är påminnelser om idéernas långa historiska trådar. Han är en intellektuell som varit vägröjare för Danskt folkeparti, som han också under tio år representerade i Folketinget.

Om Krarups politiska projekt förverkligas innebär det slutet på det öppna samhället.

I bok efter bok har han under årtionden hamrat fram en konservativ historieskrivning av återkommande kulturradikala förräderier mot den danska nationen. Den som accepterar hans historiesyn uppfattar konservatismens tredje våg som Danmarks enda möjliga räddning från undergång. Krarup beskriver sin verksamhet som en kulturkamp.

Den antiliberala backlashen efterlyser inte bara en ny ekonomisk politik. Den medför i lika hög grad en kulturkamp; svar på frågan vilka vi vill vara. Att ta den på allvar är en demokratins överlevnadsfråga.

I rapporten Søren Krarup, Konservatismens tredje våg, undersöker Per Wirtén hur konservatismens tredje våg har förvaltat och förnyat ett gammalt demokratifientligt arv.