Varning för grönmålning

ledare Även om vi köper elbilar, slutar flyga och äter ekologiska bananer så är klimatkrisen så akut att hur våra pengar investeras kan bli helt avgörande för utvecklingen. Då är det befogat att varna för näringslivets grönmålare.

Klimataktivisterna brukar tala om grönmålning, på engelska greenwashing.  Det betyder att ett företag låtsas vara miljövänliga, men fortsätter släppa ut stora mängder koldioxid.
Ett trick som retat upp en del aktivister kallas ”net-zero”. I redovisningarna kan man dölja stora utsläpp genom att parallellt satsa på förnyelsebar energi, att man planterar träd eller att koldioxiden kapslas in och göms under marken. Netto kan det se ut som om bolaget släppt ut mindre koldioxid, fast någon verklig minskning inte skett.
Ska aktieägare som vill ta klimatansvar spela med i sådana redovisningsbluffar, eller ska man sälja de nedsmutsande företagen?
Ett argument för att stanna kvar är att man kan försöka påverka företagen att bli mer klimatvänliga ”på riktigt”.

I veckan som gick såg det ut som oljejättarna kanske tvingas inse att ta klimataktivisternas kritik på allvar.  Detta sedan en domstol i holländska Haag beslutat att Shell måste dubblera takten i sina utsläppsminskningar. Domstolen avfärdade bolagets påstående att man verkligen vill dämpa koldioxidutsläppen med att det inte var konkret och fullt av villkor. Med andra ord grönmålning.
Klimatvännerna firade domstolsutslaget som en stor seger, antydde man hittat en väg att knäcka nedsmutsarna.  Men det är inte säkert att det funkar.  Shells jurister är förmodligen i startgroparna för att överklaga. PR-männen har redan skissat på nya grönmålningar av vad bolaget vill.
Och en sak vet man om juridiska processer inom företagsvärlden, att de kan ta tid.
Tar det tre år innan Shell får ge upp? Fem år? Har vi råd att vänta så länge?

För någon vecka sedan uppmanade IAE investerare att inte satsa några nya pengar på gas, olja eller kol.

Häromdagen vid BP:s bolagsstämma kom också många vackra ord av den nye verkställande direktören om kommande reformer i klimatvänlig riktning. Men kan man lita på honom när det samtidigt avslöjades att bolaget borrar efter ny olja i mexikanska bukten?
Man letar efter olja därför att – trots att sol och vind blivit mycket billigare – ännu en tid finns vinster att göra inom oljeindustrin.
Det betyder att även om klimatengagerade aktieägare kan pressa ledningen för de stora nedsmutsarna en liten, liten bit varje år kan verkliga förändringar ta lång tid.
Det är ofrånkomligt att näringslivets alla grönmålare bromsar de besvärliga men helt  nödvändiga besluten.  Och de placerare som tror att man kan påverka bolagen genom att äga deras aktier, inte sälja dem, medverkar förstås till den katastrofala fördröjningen.

En anhängare av teorin att man kan påverka är Richard Gröttheim, vd för Sjunde AP-fonden som förvaltar fem miljoner svenskars pensionssparande.
Fonden äger aktier i 51 av världens 200 största fossila bolag. Även om fonden i huvudsak varit mycket framgångsrik som placerare har värdet på de kol- och oljeaktier man köpt fallit med motsvarande 3 miljarder kronor. Det kunde SVT Nyheter avslöja häromdagen.
Och om Sjunde AP-fonden i verkligheten lyckats med sin teori om att kunna påverka koldioxidjättarna att bli mer miljövänliga förtäljer inte historien.
I höstas sa till exempel Kina att man skulle minska utsläppen.  Men i våras kom nyheten att landet, där Gröttheim tydligen placerat en del av våra pensionspengar, vänt på kuttingen. Nu ska kineserna kraftigt öka sina utsläpp, eftersom man ska bygga mer och det kräver mer cement, något som ökar koldioxidmängden.

För två år sedan kom en lag som möjliggjorde för Första och Andra AP-fonderna att sälja sina fossila aktier. På detta har man tjänat en slant, inte av moraliska skäl, utan just för att det var lönsamt.
Sjunde AP-fonden, som då slapp lagen, ska enligt signaler från finansmarknadsminister Åsa Lindhagen (MP) nu få striktare krav, som gör det svårare för dem att behålla för klimatet skadliga aktier.
Lindhagen är inte ensam om att vilja skärpa tonen. För någon vecka sedan uppmanade det internationella energiorganet IAE investerare att inte satsa några nya pengar på gas, olja eller kol.
I nästa månad väntas Riksrevisionen bli klar med sin granskning av hur hållbara AP-fondernas placeringar är, vilket kan bli en kalldusch för Richard Gröttheim.
Och Finansinspektionen (FI) skriver i sin senaste hållbarhetsrapport att företagen måste bli bättre på att redovisa klimatmässiga risker.
FIs generaldirektör Erik Thedéen lovar i rapporten att bevaka om företag och placerare grönmålar sin verksamhet. Han använder faktiskt just uttrycket grönmåla.
Så även om vi köper elbilar, slutar flyga och äter ekologiska bananer så är klimatkrisen så akut att hur våra pengar investeras kan bli helt avgörande för utvecklingen. Då är det befogat att varna för näringslivets grönmålare.