En Twitter-historia om en kapitalist, en arbetare och en asylsökande åskådliggör hur skev debatten har blivit.
Trycket är stort mot de etablerade politiska partierna att försöka komma med någonting nytt och konkret i den pågående migrationspolitiska debatten.
Svenskt Näringsliv, Expressens ledarsida och Moderaternas ekonomiske talesperson Ulf Kristersson vill nu ha en storsatsning på låglönejobb fria från kollektivavtal som ett sätt att minska segregationen och oron i spåren av det växande flyktingmottagandet.
Det är inget nytt, utan en evig borgerlig tanke, som paketerats om för att passa dagens debatt. Förslaget bygger på den felaktiga tron att arbetskraft anställs för att den är billig. Fråga vilken företagare som helst och svaret är att de bara tar in nytt folk när efterfrågan på vad de säljer ökat markant.
Det framstår också som gåtfullt varför större sociala klyftor skulle minska genom att öka på dessa klyftor. Och för att verkligen bryta segregationen måste lågavlönade invandrare ha råd med de miljonbelopp som en bostad kostar i dag – något som faller på sin egen orimlighet.
Anhängarna av idén om låglönejobbens välsignelse brukar säga att dessa skitjobb ju är bra att börja med, innan människorna avancerar till mer kvalificerade jobb. Men i Tyskland – som sedan ett drygt årtionde haft så kallade mini-jobb för 6 000 kr i månaden – är erfarenheten dessvärre att de flesta blir för evigt inlåsta i låglöneträsket.
Javisst, arbetslösheten i Tyskland har minskat på detta sätt, men fattigdomen har samtidigt ökat katastrofalt.
I USA, vars lagstadgade lägstalöner legat still sedan 2007, finns det nu en spännande debatt om nackdelarna.
Flera delstater och städer som Seattle och San Francisco har beslutat om höjda lägstalöner. En företrädare för lågpriskedjan Wal Mart vill också höja de lägsta lönerna. Argumentet är intressant: Han tror att efterfrågan i ekonomin skulle öka och underförstått: fler skulle köpa Wal Marts varor.
Att öka efterfrågan är förstås också de offentliga aktörernas mål. Stora belopp av skattepengar rinner i väg till food stamps, förnedrande fattighjälp till dem där lönen inte räcker till. Om det gick att minska denna utgiftspost genom att höja lägstalönerna skulle alla tjäna på det.
En historia som en tid cirkulerat i sociala medier lyder:
”En kapitalist, en arbetare och en asylsökande sitter vi ett bord med 20 bullar. Kapitalisten tar 19 bullar och ger arbetaren en, samtidigt som han säger: Akta dig, den asylsökande kan ta din bulle!”
Sensmoralen av denna anekdot är att vårt vansinnigt förmögna land självklart kan klara en ökad flyktingström. Men att det kräver att vi kraftfullt ifrågasätter att de rika bara blir rikare och att dessa rika är fräcka nog att efterlysa att de mest ekonomiskt utsatta ska bli ännu fattigare.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
