Varning för lättköpta sanningar i flyktingdebatten

Att skylla ifrån sig på högerpopulistiska partier är att svika alla de väljare som faktiskt vill att vi ska stå upp för en anständig migrationspolitik.

”EU har anpassat sin politik efter de högerpopulistiska partierna”. Så har det stundtals låtit i debatten efter flyktingkatastrofen i Medelhavet denna vår. Senast efter att EU-kommissionen i onsdags la fram en plan för hur EU ska hantera migrationen.

Idén är enkel att köpa. Vi har en gemensam fiende. Europas rasister. De som trots att människor drunknar i tusentals inte tycker att det är vårt ansvar att stå upp för grundläggande mänskliga rättigheter.

Problemet är just det att det är en lättköpt sanning. En sanning som befriar våra folkvalda politiker från att ta ansvar för den politik de faktiskt driver.

När EU:s försvars- och utrikesministrar i dag samlas för att diskutera EU-kommissionens förslag är det inte företrädare för högerpopulistiska partier som kommer att sitta där. Det är konservativa, liberala och socialdemokratiska ministrar.

Och de kommer med stor sannolikhet inte kunna enas om något alls. Varken på det här mötet eller framöver.

EU-kommissionens förslag om att medlemsländerna ska tvingas ta emot kvotflyktingar är ett ovanligt långtgående förslag. För första gången tar man på allvar tag i migrationsfrågan och lägger ett konkret förslag för hur EU gemensamt kan ta ansvar för flyktingmottagandet.

Kommer förslaget att ge EU en fungerande migrationspolitik? Nej. Kommer det att lösa den akuta krisen vid Medelhavet? Nej. Men det skulle kunna lägga grunden för hur EU gemensamt kan börja ta ansvar för de människor som under en oöverskådlig framtid kommer att se sin framtid i Europa.

Det ironiska är att hade bara EU-kommissionen och Europaparlamentet röstat om de förslag som nu lagts hade de med stor sannolikhet gått igenom. De nationella ledarna förmår däremot inte ta ansvar. Precis som de inte har förmått det tidigare – oavsett hur läget sett ut.

Så i stället för att skylla ifrån sig på Europas rasister vore det lämpligare att utkräva ansvar av de ministrar som i Bryssel kommer att sitta och se handfallna ut.

Sveriges progressiva regering skulle till exempel kunna söka allierade och gemensamt sätta press på de andra EU-ländernas ministrar. Varför inte ett gemensamt upprop med Tyskland? Varför inte pressa de andra skandinaviska länderna i enskilda möten länderna emellan? Stefan Löfven skulle för den delen kunna lyfta luren och slå en signal till franska socialdemokratiska premiärministern Manuel Valls som redan har ratat förslaget.

I det senaste riksdagsvalet var det fortfarande 87 procent som röstade på ett annat parti än det främlingsfientliga. Att skylla ifrån sig på högerpopulistiska partier och svälja lättköpta sanningar är att svika alla de väljare som faktiskt vill att vi ska stå upp för en anständig migrationspolitik.