Om du är vänster och ska diskutera arbetskraftsinvandring måste du alltid ha två tankar i huvudet. För det första: En av arbetarrörelsens mest självklara grundbultar är den gränslösa solidariteten mellan människor. Öppna gränser är vänsterpolitik.
Huvudargumentet formas när alla människors lika värde möter de gränser som är en nationalistisk konstruktion. Att riva gränsmurar borde vara en globalpolitisk frihetsrörelse.
Philippe Legrains debattbok ”Immigrants: Why your country needs them” och UNDP:s Human Development Report från 2011 redovisar liknande forskningsresultat från länder dit människor söker sig. Sjunker lönerna? Nej. Ökar arbetslösheten? Nej. Stiger tillväxten? Något. Kollapsar välfärdssystemen? Alls inte.
Sedan har vi den andra tanken, som även är en slutsats i UNDP:s rapport. Det finns förutsättningar för att en friare invandring ska fungera: reglerade arbetsmarknader, aktiv välfärdspolitik, starka fackföreningar. De negativa effekter som annars kan uppstå är välkända: lönepress, dumpade arbetsvillkor, slavliknade levnadsförhållanden.
Dessa båda tankar fanns med i går när LO presenterade sin rapport ”Fusk och utnyttjande – om avregleringen av arbetskraftsinvandringen” (och den första tanken kan aldrig nog understrykas). Rapporten har stora förtjänster och bjuder på många intressanta avsnitt.
Viktigast är beskrivningen av hur arbetskraftsinvandraren som arbetar i ett LO-yrke ofta tvingas leva i en fälla som när som helst kan slå igen. Oavsett om du blir sjuk, om arbetsgivaren går i konkurs, eller om du inte får rätt lön finns ingen hjälp att få. Risken är stor att du kommer att tvingas lämna landet eller att du blir papperslös.
Att mycket måste göras åt dagens situation, där arbetstillstånd har blivit en handelsvara och verkligheten liknar ett gästarbetarsystem, är uppenbart. Människor far illa. Det som dock måste diskuteras vidare är LO-förslaget om att återinföra en prövning mot arbetsmarknadens behov.
I teorin är en god vänsterprincip följande: Om en utomeuropeisk medborgare kan få ett jobb till schyssta villkor i Sverige så bör den personen få komma hit. Villkoren är centrala, så att en press nedåt på lönerna undviks. Tyngdpunkten läggs på extra kontrolltillstånd med krav på likabehandling av dem som arbetar i Sverige.
TCO har presenterat fem förslag för hur efterlevnaden av nödvändiga regler kan kombineras med fortsatt öppenhet. Kan det vara en väg framåt som snabbt kan få parlamentariskt stöd? Behövs verkligen en prövning mot arbetsmarknaden? En sak är säker: Ett fungerade system är ett måste för att ge arbetskraftsinvandringen legitimitet.
Debatten är viktig och får inte leda till sedvanlig pajkastning och insinuationer om att flörta med SD. Om debatten låser sig innan den har börjat hamnar vi i den sämsta av världar: Människor som har kommit till Sverige tack vare ett system med stora brister utnyttjas alltjämt. Samtidigt som den ansvarige ministern Tobias Billström återigen kommer undan.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
