Troligen väntar det värsta av två världar: M-skojarna i landstinget vinglar vidare, och normaliseringen av SD fortsätter.
Runt 2,2 miljoner människor bor i Stockholms län, där landstinget troligen kommer att ha borgerligt styre även en tredje mandatperiod. Det är häpnadsväckande och beror delvis på geografi.
Genuint mörkblå kommuner, där en borgerlig valsedel i landstingsvalet åker med automatiskt, blev räddningsplankan för en blandning av usel politik och misslyckade politiker.
Bland de politiska haverierna märks en rad avknoppningar med Serafen som symbol; upphandlingen av NKS; mathaveriet med Sodexo; underskotten på akutsjukhusen; NK-expressen; SL:s biljettsystem; olaglig styrning av SL; motståndet mot ny tunnelbana; ojämlik resursfördelning med Vårdval Stockholm; massprivatisering inom vården; 4-åriga Lilly i barncancervården. Bland annat.
Detta kan du tänka på i kön till akuten, eller när du blir hänvisad till BB Sofia mot din vilja.
M gjorde ett välförtjänt uselt val och tappade 14 mandat, men borgarna fick fortfarande fler mandat än de rödgröna. Utfallet hade kanske varit det omvända om FI-väljarna hade taktikröstat rödgrönt i landstingsvalet. De rödgrönrosa fick nämligen fler röster än borgarna, men FI-rösterna räckte inte till ett eget mandat.
De borgerliga partierna fick ingen egen majoritet men verkar obekymrat planera att regera vidare med stöd av SD. Problemet är dock att du inte kan ”regera vidare” på riksdagsvis i kommuner och landsting, som inte har parlamentarismen till grund på samma sätt.
Utifrån läget i riksdagen bildas en regering som styr riket, och SD:s inflytande kan därefter begränsas i det dagliga riksdagsarbetet. Men vardagen i kommuner och landsting bygger på idén om samlingsstyre och proportionalitet.
I Stockholms län har SD inte bara fått nio (!) mandat i landstingsfullmäktige. SD får även platser i såväl landstingsstyrelsen som trafiknämnden.
I landstingslunken, som ofta är sakfrågeinriktad, kan det med tiden bli naturligt för den borgerliga minoriteten att besluta om enskilda frågor med stöd av SD. En ny viadukt kan tyckas ha en begränsad moralisk dimension som inte kräver en uppgörelse över blockgränsen.
På så vis kan normaliseringen av SD få ytterligare skjuts på det sluttande plan som slutar med den acceptans som Fremskrittspartiet och Dansk Folkeparti har erhållit. Redan nu kommer rapporter från kommuner där M öppnar för att ”regera vidare” med stöd av SD.
Det finns naturligtvis alternativ. C och/eller FP i Stockholms läns landsting – i stora delar vettiga partier – kan lämna M bakom sig och stödja utmärkta Helene Hellmark Knutsson (S) som nytt finanslandstingsråd.
Men troligen väntar det värsta av två världar: M-skojarna i landstinget vinglar vidare, och normaliseringen av SD fortsätter.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
